Tangenter i taket
svarta och vita
som hänger där i trådar
universums piano
de svarta är tysta
som en mörk energi
fast de vita spelar vackert
det låter som Bach
pojken kryper ihop av rädsla
även om det är vackert
så är det svårt att ta in något så stort
han ringer på personalen
som sätter sig ner på sängkanten
och stryker honom över ryggen
tills han blir trygg nog
att släppa taget
om den overkliga verkligheten
och falla i sömn
där tanken också rör sig fritt
utan mentala barriärer