Jag lejer ingen vägvisare i livet,

låter tårna sniffa den egna vägen.

Det är så lätt att ta koordinaterna förgivet,

Att lita min vilja trägen.

Därför syns stigarna slingra och klänga,

ömsom högt och lågt på livskartan min,

Nötta  är sulorna under vandringens känga

Men fullt av de vackraste minnen är mitt skrin.