Gladan
med kluven stjärt och rostbrun dräkt
flyr i cirklar i luften bort
mot okänt mål
En skock förskolebarn på promenad
ser med längtan fågelns flykt
I täckjackor och vinterskor
strävar de fram på ishal väg
mot mellis och sagostund
Krav och skrik och utspilld saft
Till slut kommer ändå mamma
hämtar hem till kvällsmat och tevestund

I skydd av mörkret i sin säng
flyr barnet i sin fantasi
bort till okänt land
där man, likt fågeln, är obunden, lätt och fri