filosoferar kring hur en själ föds....

eller vad som händer när en supernova exploderar...

formas om av kraften om och om igen... ?

zombiesupernovan är som en själ som dör om och om igen... den föds inte på nytt den dör om och om igen... en hydrogenering fick själen att glöda strax innan dödsögonblicket som egentligen aldrig ägt rum... samtidigt där en annan själ svaldes av en mörk svartahålsjäl fylld av tomma intet... i cirklar fördelades själens kvarlevor ut bit för bit... ända tills hela energin speglade ett så starkt sken att en sådan lysande själ aldrig tidigare skådats... men vilken kropp ägde då denna själ... och kan en själ ägas av en kropp... och hur kunde själen leva kvar trots allt...

vad händer efteråt när en själ som aldrig dör lever vidare... hur är det möjligt att dö och leva på samma gång... livets radioaktiva salt lyser upp tillvaron... vad nu tillvaron betyder för en odödlig själ... fossiliserade själar som lever i allt levande... en kraft som ger oss möjlighet kanske att kommunicera med djuren och naturen omkring oss... eller kunna se världar miljoner ljusår bort... så om vi tänker oss mutationen människan så kom vi till ur en supernova... exploderande supernovor dvs själar som aldrig dör kanske är svaret på vår teori om själen... kanske är det ett eko, en frekvens eller en spegling från kosmos eviga och förevigande av liv... själva nyckeln till liv dvs själva själen... det som för oss alla samman... och kanske också det som håller världarna isär...

om vi skulle interferera och lägga oss i processen skulle allt falla ihop... eller skulle vi skapa något underbart... vi vill tro vi kan forma vår planet till det som passar oss... men vad vill våra själar göra... hur lyssnar vi på det inre barnet dvs själen... vad saknar själen och vad ska vi inte ge den... kan en själ bli eller vara osund... dvs kan kraften av en supernova skapa så mycket radioaktivitet att allt liv, dvs alla själar på jorden försvinner... vad blir då kvar... en själlös planet med fysiska kroppar som likt robotar lever kvar på jorden... reflektera över att vi har husdjur som vi mycket väl känner att de har en själ som kommunicerar med oss... tänk att allt levande förlorade sin själ för ett ögonblick... är det att jämföra med ett svart hål... är en förlorad själ ett svart hål...

sedan barnsben har jag sett min själ som en energi... ett slags inre klocka som alltid tickar och går rätt... själen går aldrig fel... men det har givits mig tekniker och strategier för att tysta ned min själs iver och energier... de svartahålsjälarna har slukat min själs energi... likt monster i universum kan de få förödande konsekvenser... stundom har min själ varit så svag och svartahålsjälarna varit så starka att mitt liv nästintill ändats på ett ögonblick... men något system har satt in energi i min själ som gjort att oemotståndliga krafter frigjorts... de stunderna känns som mirakel då jag räddat livet på mig själv och på en bråkdel av en sekund har jag vetat exakt hur överleva... 

därför att jag filosoferat kring vad själslig energi är hela mitt liv är jag säker på en sak... det som sker med oss i vissa skrämmande och hotfulla situationer frigör kraft... när vi litar på den kraften kan vi påverka vårt öde och befria oss från den död som annars skulle nått... dessa själar som klarar sig dör om och om igen liksom en zombiesupernova... döden som ekar likt ett eko och föder sig själv på nytt om och om igen... gravitationen gör det möjligt även om gravitationen kan ses som en begränsande kraft blir den i den stunden just den motkraft som frigör oss från död... men det fungerar endast i en riktning... när du räddar livet på någon annan själ kan du råka sätta ditt eget liv på spel... det är alltså dens liv du ska rädda eller ditt...

vad händer med jorden efter en supernova exploderat... hur mycket ljus, frigörande av energi och radioaktivitet klarar vi... hur påverkas Vintergatan, vårt eget solsystem och vår egen sol... kommer vårt solsystem sättas ur spel eller skyddar våra själar oss den dagen hotet närmar sig... hur starkt kan en själ lysa... hur kan en själ dö och dö om igen och samtidigt föda sig själv på nytt... 

slutord...

Kanske väcks man igen av ljuset av rejonisation liksom vid universums födelse....