en frusen promenad bland löven
där skogens andetag kan höras
och höstens silverfukt i luften
ger lockar till ett eldrött hår

den hand som en gång hölls så tryggt
dras sakta mot en annan kind
och månen gråter stumt i smyg
när lyckan vänder om och går

intill den vita vinterns ljus
där inget levande kan frodas
går kärlek ner i sömn och dvala
och drömmer om en en vacker vår