Det brukade vara du och jag.
Ingen kunde skilja oss åt, vi var som systrar.
Vareviga dag ville vi vara med varandra.
Saknaden var stor då den andra for bort.
Vi växte upp med varandra.
Även fast vi var bara små så kom jag ihåg, du var en stor del av mitt liv.
Vi log och skrattade, berättade hemligheter och lärde varandra trix.
Vi tröstade varandra om något hänt.
Vi byggde kojjor och hade hemliga klubbar.
Det var inget jag utan dig.

Men nu så ser du mig knappt, säger möjligen hej.
Men alltid kan jag se dessa saker vi gjort och alla ställen vi varit på.
Överallt ser jag.
Minnet av en bästa vän.