Med små, små andetag fångar
jag lycka.
Skrapar mina knän emot sängkarmen,
då vi älskar till Bruce.

och

jag inser att jag
aldrig
vill vara så nära någon annan.

Jag vill inte rymma
jag vill bara stanna kvar
men älskling,
tramps like us, baby we were born to run.

hör du?
jag vill inte.
jag vill stanna kvar,
andas i din nacke
och aldrig behöva
vakna med någon annan.
Inte just nu,
och inte i morgon.

And i don\'t want
to go down to the river,
jag älskar det jag har.

och

jag tycker om dig.
Även att jag skrapade
sönder
mina knän när jag föll för dig
den där tidiga sommaren,
då allt jag såg var
ditt
omättliga skratt.