Draken svävar högt uppe i det blå. De små människorna pekar och springer efter henne nere på marken. Hon kan flyga vart hon vill. Just när hon flyger över de allra högsta berg, hör hon ett ilsket pipande. Åh nej, hinner hon tänka.

I nästa ögonblick ligger hon i mörkret. Väckarklockan dampar loss på nattduksbordet. Hon smäller handen på knappen, drar motvilligt bort det varma duntäcket. Det regnar ute. Det är måndag. Dagen är som gjord för att hatas.
Tiden flyger iväg. Hon undrar vart den tar vägen. Kanske återvinns den någonstans. Kanske dör den bara.

Draken öppnar försiktigt dörren och lunkar till sitt skåp.
Hon är superitid till skolan. Utanför skåpen sätter hon sig på en bänk och väntar. Tillslut väller den kacklande skocken in och bryter tystnaden. Skrik och skratt fyller luften. Läraren är sen.
Prinsessan slår sig ner på bänken bredvid henne. De kacklande hönsen svärmar runt henne. Utanför fönstret hörs ett ilsket brummande. Prinsen kommer på sin springare. Slänger upp dörren med hjälmen under armen.
Prinsessan reser sig upp. Han kysser inte hennes hand, som han borde göra. Nej, han kysser hela henne. De kacklande hönsen får annat för sig.
Läraren kommer.

Draken sitter allra längst bak, finns inte. Prinsen och prinsessan pladdrar på. Läraren har gett upp och predikar för de som vill höra. Det är ju deras betyg. Hon antecknar automatiskt upp alla meningslösa molekyler läraren ritar på tavlan. En Britney-melodi skär genom klassrummet. Prinsessan reser sig upp, går ut och smäller igen dörren efter sig. Läraren suckar. Lektionen tar slut. Prinsessan och prinsen ger sig av. De sticker till sin hemliga glänta där de så romantiskt ska mysa, få vacker hy och frisk andedräkt. Draken står ensam på skolgården. Hon ser upp mot himlen. Den är grå och trist. Om hon bara hade vingar!
Men draken har varken vingar eller eld.
Hon minns när prinsen högg av hennes vingar, för det var prinsessans order. Och hon minns hur första morgonen var, då hon inte längre kunde flyga. Hon visste inte ens varför. Kanske för att hon var ett hot. Ett hot. Det var så fel så det är sorgligt.
Det ringer in.

Timmarna flyter trögt på. Tillslut tar dagen slut. Draken återvänder till sin grotta. Men innan hon hunnit fram, händer det som hon fruktat mest. Bakom ett träd hoppar prinsessan fram. Hon har ett svärd i handen.
Utplånandets timma är kommen.
Prinsessan kommer hotfullt emot henne. Svärdet blänker i solen. Hennes hånfulla leende bländar henne. Draken kan inte röra sig, kan inte lyfta och flyga iväg. Istället står hon fastfrusen. Hon har hjärtat i halsgropen, hon känner dess slag. Pulsen bultar vid tinningen. Men mitt i allt detta fruktansvärda, känner hon hur värmen sprider sig från fötterna, tvingar hjärtat på sin plats igen. Bakom ögonen bränner drakens tårar, men hon tvingar dem tillbaka. Något annat brinner starkare. Ilska.
Prinsessan stannar upp. Hon har lagt märke till hur ögonen glöder på henne. Draken känner makten. Hon vet inte vart allting kommer ifrån. Värmen måste bara ut. Rätt som det är öppnar draken gapet, elden sprutar ur henne. Hon hinner se prinsessans skräckslagna ansikte innan hon förintas. Draken känner hur hennes vingar växer ut. Hon breder ut vingarna och lyfter. Hon kan flyga igen.