Ångest
är som grå dammkorn
man motvilligt
dammsugit upp och
hoppats så jävla mycket på att de bara ska
försvinna
med de åskliknande andetagen.

Jag fick en spruta idag
som var full med ord
som
tryckte ner förnuftet
i golvet
som
fyllde hela jävla med mig med grå dammkorn.

Rutiga tapeter
och vita rockar
är det enda som pryder mina ramar
(det är de enda jag minns och det enda som finns kvar av mig)

Sorg
är de där dropparna
som alltid finns kvar
i
glaset man försökt tömma på vatten.
Jag knarkade livet
tills luften tog slut
och
jag hade slut på ingredienser.

Och vet du vad?
I’M FUCKING GONNA MARRY MY STALKER!

För han vet i alla fall vart jag bor.