Varför är utmärglade barn
de som utsätts
För den hårdaste tortyren

De slits från mödrar och fadrar
Tvingas bevittna bomber som faller
över sin egen stad
Över platsen de året innan tillbringat
sina dagar
lekandes i sandlådan
Gungandes på de rostiga gungorna
Men det var i alla fall gungor
Gav en stunds frihet

Nu finns inget kvar
De har sett allt falla
Inklusive sig själva
De har känt kroppens nedbrytning
och ingen kan motsätta
hungern som kurrar
och skär som en, nej flera, knivar i magen

De glömmer inte;
Men de lyckliga minnena
blir lite suddigare
En aning svårare att minnas
Den röda plastsitsen på favoritgungan
Detaljer som förr förmedlat mycket glädje


Är det de som har det svårast från början
Som får lida mest efteråt
Som får bära på de värsta minnena
Som får uppleva händelser
vi inte ens kan föreställa oss i våra värsta
mardrömmar?

Mardrömmar
Mardrömmar
Det kryllar av dem
Hur många av dessa barn
drömmer inte mardrömmar
Alla gör det
Ingen ifrågasätter längre dessa fasansfulla
händelser
som sker under den enda tid på dygnet
då man borde vara trygg

Trygghet, man borde vara trygg
Det är så mycket som borde vara på ett visst sätt
Vi vet mycket
men inte allt
besvikelsen skulle bli oändlig

Vi vet inte allt
Vi förstår inte allt

Tänk då på dessa stackars barn
De ser sina liv rasar samman, förstår ingenting
och har ingen där som kan förklara för dem
Ta emot dem
När allt faller