Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

rädslan

Rädslan slår sin bekanta kalla klo i min mage
jagar mig till tanken inte står ut
den försöker gömma sig där du är
du som är anledningen till min rädsla.
en svag nyans i ditt öga, ett ord som inte passar in riktigt
tänder rädslans fula lågor
och gör mig till en rädd liten grabb igen.
åhh vad du älsakr mig, åhh så förnuftigt det är att älsak mig.
vi ska ju åka iväg snart och allt är bara fint
ända tills rädslan kom och ville slåss.
vilka är mina vapen? hur jagar jag ditt fule feta ansikte på flykt?
jag har ju känt dig alldeles för länge, ända sedan förra försöket
att knäcka mig, att besegra mig för gott.
Kom igen din fule skit, kom igen, mig tar du inte.
Bara för att du slagit mig lite i magen
jag låter dig aldrig besegra mina känslor
vill hon inte ha mig, finns det tusen som vill.
Rädslan... var ska du gämma dig när jag kommer tillbaka???




Fri vers av Peppe11
Läst 283 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-04-12 19:44



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Peppe11
Peppe11