|
|
arkiv
oftare än ibland
// sluta grina // kissa på sig sju år gammal // ska vi skaffa blöjor till dig // ha ha ha // tänk när dom i skolan får reda på det // dom kommer att reta dig // skratta åt dig // det fattar du väl // men sluta grina nu då sa jag // du är så lik din dumma jävla farsa // inget vett i skallen // helt dum i huvudet //
[flash]
jag är nio år och springer endast iklädd nattlinne ut i snön med min syster i famnen. hon är så liten och jag hör hur de skriker. slåss i trapphuset. gode gud gode gud vi kommer dö. oftare än ibland ber jag till gud. för det här är sådant man inte berättar. skaren skär upp mina fötter och jag blöder. det känns knappt. inte än. hon är så liten, men hon är varm och jag springer för våra liv. ända till tunneln och jag är rädd att mina hårda hjärtslag ska väcka henne. men hon sover. hon föddes i somras. dagen efter min dag. och hon är så jävla varm. han ska fan inte få tag i oss. aldrig. jag är nio.
[flash]
gul och blå över näsroten. jag är tio år. för en vecka sedan hade jag en näve och en vägg i mitt ansikte. sedan bjöd hon på glass. fast att blodet rann ned på fina glastallriken, sa hon att det inte var så farligt. hennes man nickade instämmande. som vanligt. den fege fan. men jag är inte hans dotter. ingen i det här rummet har mig som dotter längre. jag är en halv sten och tvingar mig att svälja blodet, snoret och spyorna. det är lika bra. och oftare än ibland ber jag till gud. för det här är sådant man inte berättar. om fem år har jag vuxit ikapp, blivit stor, tålig och femton. då blir det sista gången. vem kommer att vara tacksam då.
[flash]
och pappa. han gråter vid balkongdörren på fredagen. han skakar. en svettdroppe rinner längs med sidan. ända ned till där byxlinningen tar vid. han bryr sig inte om det. och oftare än ibland ber jag till gud. för det här är sådant man inte vill berätta. det här är sådant man vill skydda sin pappa ifrån. jag ber honom, pappa snälla, det kommer bara att bli värre. hon kommer att skicka bort mig, vi kommer flytta och jag kommer aldrig mer att få se dig. det har hon sagt många många gånger. lova att inte säga något. inte nu. han tror mig för han vet att han inte har en chans. och han tror mig för att jag är hans. du är ju för fan bara ett barn. bara tio, säger han. jag förstår inte. men ändå gör jag det och jag gråter jag med.
// du ska bara vara så jävla tacksam // jag kunde gjort abort förstår du // jag borde ha gjort det // hela min ungdom är förstörd på grund av dig // stå inte bara där och stirra // är du dum på något vis // du kan nog gå över vägen utan att hålla i handen hela jävla tiden // och måste du äta så jävla långsamt // sluta grina nu för fan //
[rewind rewind flash]
jag är 7 år och oftare än ibland ber jag till gud, mödosamt eftersom bönen på prydnadstallriken är på norska, när hon låser dörren från utsidan för att inte gästerna ska bli störda. de spelar kate bush om och om igen. Wuthering Heights. it's me, your Kathy. och det är nog en o annan som undrar, i sina bilar på vägen förbi, varför det hänger ett barn ut genom fönstret utan byxor. ingen gör något åt det. men det är inte konstigt. det är normalt. på morgonen är dörren upplåst och det ligger främmande människor med skrovliga andetag och skrynkliga kläder i hennes säng och soffa. en ligger i hallen. över skorna. luften är unken av överfulla askkoppar, svett och avslagen öl. skivspelarens rytmiska sprak när armens stift hamnat uppe på pappret vaggar rummet. jag öppnar tyst ett fönster och släpper in ljud av morgonen utanför det här. fågel, hej - jag är 7 år och vågar inte sätta på Tv:n. Go'morron Sverige. tjingelingeling.
men det finns ändå ingenstans att sitta.
Övriga genrer
av
K*
Läst 3135 gånger
och
applåderad av 65 personer
Utvald text
Publicerad 2007-05-08 21:00
|
|
|
Tillbringaren
Otroligt bra på alla sätt och vis. Starkt berörande, helt levande stycke trasig barndom, drivet språk, kan inte sluta läsa, eget upplägg som fungerar helt perfekt. Bara rubriken är värd en applåd. Starkt och snyggt.
2010-07-20
|
|
|
|
© Birgitta Wäppling
Läste denna på nytt och insåg efter någon rad att jag läst den förut. Välskrivet, berörande och mycket tankeväckande.
2009-03-07
|
|
|
|
© anakreon
Starkt och rörande och värt
mycket mer än en stjärna.
Carl-Erik
2009-03-04
|
|
|
|
Tera
Starkt!
Texten är intressant förmedlad!
2009-02-28
|
|
|
|
miramari
Enastående bra!
Intressant, berörande, eget, tänkvärt och väldigt läsvärt.
Och här kan jag fortsätta att rada upp superlativ om din text....
men jag reser mig upp och ger dig en stående applåd istället!
2009-02-19
|
|
|
|
Mandelma
Jag älskar dina texter! Återkommer alltid till dem. Jag skulle nog kunna påstå att dem är det bästa jag någonsin läst här på poeter.
2009-02-18
|
|
|
|
Nina Ahlzén
du är skicklig. Det här är så jävla groteskt och avskyvärt iom det händer sånt här mitt ibland oss. Skär i hjärtat slår i solarplexus. Som när man hade sett Lilja 4-ever. Tack för att du skrev detta.
2009-02-18
|
|
|
|
Berit Robin Lagerholm
En text som griper tag slår hårt och lämnar en stum med många ord.
Oerhört bra skrivet.
2009-02-18
|
|
|
|
Inkarasilas
Det här, de här orden. Dikten. Den river sönder och slår från en gevärsmynning bildad av sorg av samhällets likgiltighet. Vanmakt blir till en fruktansvärd Vrede. Jag ser för fan detta barn hänga i ett fönster med dinglande ben och sju år gammal. 7 ÅR. De passerande bilarna, dess passagerare utan ögon och samhället kring God Morgon Sverige, tjingelingeling!
Hela texten skakar av Då. För jävla skickligt skrivet och pang pang pang, som kulor i cementvägg. Allt det som var som blev och formades kring i n g e n s t a n s att sitta ändå. Det fanns/finns ingen plats för barn. Egoismens tanke och ord kastade i ansiktet på en liten. Att vara Ingens dotter längre. Inte önskad. Att vara en belastning, en förstörd ungdom av att bli förälder. Att vara tacksam för sin existens i ett skitliv skapat av sin moder och fader. Helvete. Perkelen HORATSU!
Svettdroppen där hur den glider. Ingen som kämpade för barnet utan att barnet fick rädda sin syster. Jag är så förbannat glad att den här fanns på första sidan, annars hade jag aldrig sett den. Vi talar ofta om anledningen av att förmedla känslor, att få dem att få ett fäste - att slå rot inom. Den här vräks mot väggen och får mig att börja slå igen, känna vilja. Perkelen hyvä. Ojojojoj du är K som i Kärlek.
2009-02-18
|
|
|
|
Malott
Jag börjar lipa
2008-05-15
|
|
|
|
ßluie
stark. väldigt snyggt berättad både till teknik och innehåll. får mig att tänka på alkohol och missbruk, ledan i vardagen och vad det kan göra med människor. det lilla barnets som alltför tidigt tvingas till en slags vuxen logik och hur svårt det kan vara att vrida allt rätt igen... tiden går så fort. hjärteskärande.
2008-05-14
|
|
|
|
"Silver"
Som sägs nedan är det svårt att kommentera ett så starkt berörande innehåll, men det går inte att vara tyst inför det heller. Jag vill återanknyta till detta att just det att texten är så välskriven i form och språk visar på en enorm styrka, en kraft att ha tagit sig ur och att kunna betrakta. En mycket läsvärd text ur många perspektiv!
2008-05-11
|
|
|
|
sol
phuuu
jag hade ju faktiskt missat den här..
\"tack och lov\"
eller vad man ska säga
solen skiner
och i dag är en annan dag
\"tack och lov\"
och jag vet i alla fall
hur det känns att försöka krossa en absolutflaska mot is
(det går inte)
och nu ska jag inte skriva mer än att jag är på djupet berörd!
2008-05-10
|
|
|
|
ej medlem längre
Vilken mardröm!
Berör på djupet i min själ.
Applåderar!
2008-05-09
|
|
|
|
Per Rydberg
Ordlös står jag inför din i blod skrivna text- ordlös och oförstående hur. Även om jag begriper att det skedde!
2008-05-09
|
|
|
|
© Birgitta Wäppling
En oerhört berörande och stark text som rör mig till tårar flera gånger om när jag läser.
Applåd!
2008-05-08
|
|
|
|
Micael Axelsson
Jag blir tårögd... och vet knappt ord att säga, ändå vill jag säga så oerhört mycket, kan inte låta bli, kan inte, vill inte vara tyst, nä! Jag får fan inte vara tyst, för det är tystnaden som får sådan här utsatthet att få fortlöpa. Jag ryser, det knyter, jag bubblar och känner fruktansvärd ilska, fast jag vet att den sistnämnda känslan kanske är mer destruktiv än godgörande - men den ilskan vill jag förvandla till en vit klinga kärlek och svepa detta utsatta barn under trygghets varma famn. Men kan inte, jag är inte där - det har redan hänt...
... så är man modig nog, att stå emot, om man detta möter?
Grym, väckande och tänkvärd.
2008-05-08
|
|
|
|
deb8
Jävligt bra och inlevelsefull text om ett barns helvete och utsatthet. Du skriver med sån intensitet att man verkligen känner paniken inom henne. Skitbra uppdelning som verkligen passar din berättelse. Stor applåd till dig***
2008-05-08
|
|
|
|
Christer Eriksson
En gammal goding, ett örhänge. Denna text läste jag för ett år sen, minus en dag. Med bävan läser jag ofta hur pinsam jag var i kommentaren då, men påminns när oldiestexter hamnar på listan. Jag klarade mig bra. Då. Det finns så mycket realism i denna text, just nu händer det liksom. Någonstans. Titelraden är en mycket bra rad. ”Oftare än ibland”. Ja just det avslutningen, grym.
2008-05-07
|
|
|
|
Aida*
Hela jag ryser utav blandade känslor.
Att försöka sätta ord på denna text är inte bara skamligt utan otillräckligt. Detta var helt otroligt ...
Aida
2008-05-06
|
|
|
|
mayhem and order
i magen sitter den, hårt.
tills jag reflekterat över den, barn, vuxna, mej och sen lägger den sig ned i mitt tålamod. tack!
2008-05-06
|
|
|
|
Per Teofilusson
har läst denna förut. Ja, kallont griper den tag.
2008-04-09
|
|
|
|
lodjuret/seglare
bokmärker hellre än kommenterar,
känns som om allt redan är sagt
2007-09-10
|
|
|
|
Mikael Lövkvist
Omskakande läsning. Jag tänker \'ingen skulle behöva leva genom det här\'. Sen tänker jag att \'om man har behövt leva igenom det här så är det starkt at man kan berätta om det så här\'. Ursäkta den här kommentaren, jag är lite för tagen för att kunna skriva. Jag är ledsen att det var så här, och jag är glad att du skrev. Tack.
2007-08-09
|
|
|
|
Lavi
Oj.
Känner jag igen... tyvärr kanske jag ska säga..
Känner igen smärtan över att hela tiden sträcka ut armarna och hela tiden få ett slag tillbaka..
2007-07-14
|
|
|
|
Prometeus
Fan, jag trodde att jag hade läst alster av dig innan, men jag måtte ha blundat eller slarvat med att ta in...när jag nu läser dina verk (inte bara denna) blir jag helt tyst. Denna dikt ger mig en otroligt obehaglig känsla och jag fascineras av dessa obehagliga situationer. Avslutningen är dessutom genial, mästerlig, ruskigt bra! Haha, jag måtte ha blundat...
2007-07-12
|
|
|
|
legolas
Förstummad, snacka om att åka in i en text !!!
Smärtsam läsning !!! Jag kan inte säga något vettigt om innehållet och så denna titel. Puh !
2007-06-13
|
|
|
|
baklänges
jag håller med massan här nere som säger att det är väldigt svårt att kommentera. det är verkligen plågsam läsning. men. men det är som vanligt med dina texter tycker jag en motsatt kraft i det. för att det är så jävla bra formulerat, så pricksäkert gestaltat och rasande kraftfullt. det finns ett hopp och en styrka och en känsla av att återta kontrollen, att besegra dået, bara i handlingen att totalt gå in och tillbaks i det och sätta ord på, och fånga känslorna. för det är väldigt snyggt också, det är finess, bra bra skrivet och upplagt. och slutet är perfekt. perfekt.
2007-05-19
|
|
|
|
leave
oj, herregud. jag vet faktigst inte vad jag ska säga. mer än att du fick mig att gråta. det är känslor helt rakt igenom. alltså... wow.
2007-05-17
|
|
|
|
Agnes
Det finns inte ord som är tillräckliga för att kommentera en sådan här text. Så jag skiter i det, och läser den en gång till istället....
2007-05-17
|
|
|
|
swimsus@gmail.com
Jaha..nu blir det till att sminka om sig , för här sitter jag nu med stora tårar rinnandes nerför mina kinder, och jag vill bara gå in i de där minnena och hämta bort dig/diktarjaget därifrån, o ha det allt ogjort..Men det går ju inte o det e så förbannat...sorgligt.
En sådan här text går liksom inte att kommentera med \"snyggt upplägg, fint språk\" för då förminskar man innehållet totalt. Detta är så mycket mer än än dikt/text.:Detta är äkta livet, det smärtsamma och det hemska, som INGEN borde gå igenom..
Starka kvinna du som skriver detta..:Sänder dig en riktigt stor och varm kram i tusen omfamningar till dig. och en puss på kinden! ;)
2007-05-17
|
|
|
|
SvartaRegndroppar
verkligen bra.
Du tog mig med storm kan jag berätta! Helt galet bra, blod i snön och blod i själen.
Tyckte också att Kate Bush ramade in historian på ett vackert sätt!
2007-05-14
|
|
|
|
Rosen
Nu ryser min hud sig knottrig, och magen mår illa. Skitbra skrivit om ett rent helvete för många. Under läsningen tornar en bild upp, och ja, du låter oss \"se\"den, men borde inte verkligheten hinna ikapp oss, få oss att inse detta, mångas helvete, och inte sopa problemen under mattan.
Du skriver levande...
2007-05-12
|
|
|
|
Albert
kan bara säga tack
att du beskriver det här helvetet
ojoj, det finns de som vill jobba utomlands för att känna sig vitkiga, för att i sverige är vi så bortskämda, håller på med en massa tjafs, träffade en ung journalist som sa så, han ville göra lite nytta, sa han, göra nåt viktigt, inte gå här i sverige och slösa bort sin tid
hmmm, tänkte jag... hmmm...
\"det finns mycket som är svårt för många här hemma\", sa jag
\"äsch... vi är så bortskämda, en massa tjafs...\"
hmmm...
tack än en gång för den här dikten
Albert
2007-05-12
|
|
|
|
Ensamma mamman
Sväljer.. och sväljer... den här texten griper tag i mig och får mig att ömsom må lite illa, ömsom bli arg och förtvivlad. Det här är vanligare än man tror. Du har fångat känslorna, frågorna och skräcken hos ett barn som lider.
Jag vet inte vad jag ska skriva.. det känns, det känns ända in i ryggmärgen på mig. Bokmärker.
2007-05-12
|
|
|
|
Bodil Sandberg
Jag vet inte vad jag skall skriva...hela min kropp är full med knottror...jag finner inga ord...men ett kan jag säga:Du fångar barnets själesorg så otroligt bra att jag applåderar flera gånger om...måtte torteraren få sitt straff!
2007-05-12
|
|
|
|
isabel louise
vilken stark text! du gör mig stum. sätttet du skrivit på gör det bara ännu bättre och jag kan inte slita mig. STOR APPLÅD till dig!
2007-05-11
|
|
|
|
Maud Li
Genom att inte formulera dina känslor ger du läsaren utrymme att sjäv ta sig igenom texten med alla kanaler öppna. Effekten blir för mig att jag sitter fastklistrad och stum hela jävla vägen.
2007-05-11
|
|
|
|
Trubbel
wow...
vilken stark text! varje stycke känns som ett slag rakt i magen. sättet du har delat upp texten på är verkligen snyggt... mycket effektfullt! och ditt språk... hårt, rakt och bara så sjukt bra.
det här är en av de bästa texterna jag läst på länge. jag bugar djupt...
2007-05-10
|
|
|
|
beuys
hemsk text.
bra text.
känner igen mig.
kram.
2007-05-10
|
|
|
|
mjuk
Träffande och frigörande raka ord.Inget skyddsnät.Tummen upp för dej
2007-05-10
|
|
|
|
sangria
Den berör mig djupt. Kan känna igen mig själv genom dina ögon.
Väldigt stark och vacker bild av din pappa.
Tack!
/Sandra
2007-05-10
|
|
|
|
Sanchez
vilken tung äcklig avsmak bladat med ilska man får med sig när man sätter sig in i din text... bra skrivet
\"oftare än ibland\" är åtminstone en gång förmycket
2007-05-09
|
|
|
|
Teddy
Känns naket. Frigörande på något vis, och detta med att det flyter på ytan som ett inuti. En läsning som jag kommer att bära med mig, tack tack.
2007-05-09
|
|
|
|
KonstigaKatter
Asch du... nu kan jag föreställa mig hur det känns, det som jag aldrig upplevt...
[flash] - som minnes bilder, som slag i magen. De orden känns. Längtan efter ömtanke, varme, den bristfälliga barndomen kan sitta länge kvar, kanske för evigt. Som ett sår som inte kan läkas, som att den skrapas på nytt av [flash].
2007-05-09
|
|
|
|
Peter Stjerngrim
Smärtsamt berörande ...
Effektfull disponerat flöde
vilket förhoppningsvis stämmer till eftertanke
hos var och en som tar till sig dess innehåll och verkliga mening och innebörd ...
Kanske är det så att det här är sånt som en flicka vill skydda sin far ifrån att bli medveten om - men troligen inte främst för att det skulle smärta honom att få veta vad hans lilla älskling blivit utsatt för ... utan mer för att han inte ska behöva känna sig mer maktlös än han redan är inför de tingens ordning som råder
- Ty en mor utsätter ju inte sitt barn för sådant här
Det strider mot den världsbild som genomsyrar hela samhällssystemet - Det är ju dessa okänsliga, självupptagna och synnerligen ansvarslösa fäder och andra ojämlika patriarker som barnen behöver skyddas ifrån ...
Förlåt min cynism - men av egen erfarenhet utifrån såväl att vara barnet i en liknande situation som att själv vara en far som i egenskap av att vara just en man och tillika far står maktlös inför vad den andre föräldern gör med mina egna barn ... om än blott på det psykologiska planet ... ja, utifrån dessa erfarenheter vet jag något litet mer om vad det handlar om och just därför träffar innehåll och innebörd i detta flöde fler än blott några få känslomässiga triggers inom mig ... och väcker liv i all den uppdämda vrede, sorg och ledsenhet som jag försöker hålla tillbaka, behärska och bearbeta i det tysta ... allt emedan jag sakta men säkert skapar förutsättningar för att kunna förändra situationen och inte blott bara kunna vara till tröst, stöd och tillika en trygg famn ... halva tiden ...
Hoppas innerligt att detta inte är en självbiografiskt inspirerad flashback, men styrkan i flödet talar tyvärr för att det är någonting som du varit med om själv ... (? ...)
2007-05-09
|
|
|
|
Cattastropher
EXAKT SÅHÄR skall det berättas, exakt. Hur råa väggar slagits in mot barndomen, till platser där brott begåtts och ONDSKAN parad med förtvivlan har visat sig vara din närmsta granne.
Det du lyckas med, och det är en STOR gåva du har, att återge allt det här. vare sig förmildrande, eller inlindat i tröstlösa koder, vare sig tagande parti, idealiserande eller psykologiserande. Här framstår den sanna realismen i fyrdubbel färg – plus blod, barnets fantastiska förmåga till anpassning på gott och ont, skräcken som driver det till att stelna och GRÅHETEN i egen hög person i ett härdat ansikte.
växelpartierna gör så texten möjlig att nå botten på och förmår skapa utrymme för läsaren att härbergera så hårt smärtsamma och djupt gripande bilder.
/han som aldrig skulle vilja slipa mig till en tyst vägg/
Du äger maskrosorna K och på hela graffitimuren sprayar jag till dig
@@@:::::KÄRLEK::::::@@@
2007-05-08
|
|
|
|
Christer Eriksson
du sätter ju en i en stämning av rå stank, livets släppta godhet, en enda önskan om kunna ta vägen någonstans, barnet, barnen. gillar att man får hämta andan i mellan styckena, det där ordet \"[flash]\" är bra. det känns lite som att läsa ett manus, fast jag vet inte hur ett sånt ser ut, fast det ser nog ut så här. sedan gillar jag avslutningen med kate bush och..
\"stanken av överfulla askkoppar
och skivspelarens rytmiska sprak när armens stift
har hamnat uppe på pappret fyller rummet \".. på något sätt för att lätta upp mig börjar jag fundera när jag sist var på lp-fest, jag minns inte, sedan fortsätter du med mig ner i mörkret..
\"jag vågar inte sätta på Tv:n
det finns ändå ingenstans att sitta\".. tillbaka i barnets perspektiv och det gör ont ont ont.. annorlunda av dig och bra, tycker ce..
2007-05-08
|
|
|
|
ej medlem längre
Oj vad berörande det här är, bra intressant upplägg med flashbacks. Varenda stycke är riktigt bra, men dessa rader vred till i hjärtat på mig:
\"skaren skär upp min fötter och jag blöder
hon är så liten men hon är varm och jag springer för våra liv
hon föddes i somras och hon är så jävla varm
och han ska fan inte få tag i oss\"
2007-05-08
|
|
|
Nästa text
Föregående
K*
|
