Låst i ett invant beteende.
Sorglig, deprimerad och
själsligt trasig.

Ville smula sönder,hela
eller båda.
Kunde slå, krama, skrika
och trösta.

Känner så väl igen det.
Har varit där men
skillnaden är att då fanns
viljan.

Beslutsamt vänder jag
ryggen till, låter bli att
titta.
Detta är inte min kamp,
det är din.