Lycka? Var finns den? Här hos oss? Är försäljningen av Zoloft större i Etiopien än i Sverige? Saknar du soltid, flygtid, Koppla-Av-Från-Stressen-tid, Bara-Vara-tid eller jobbar du bara på mellan skinnsoffan och Burger Kings snabbkö?

Ett marknadskoncept, självklart placerat i reklamfilmens mitt. Glöm gärna kameran till nästa tagning, men glöm för fan aldrig Lycka.

Hur fan tror du religionerna lever kvar? Jo, för lyckan kommer efter nästa avbetalning. Och glöm inte amorteringen, annars blir det ingen Amour. Lyckan kommer när du står framför pärleporten efter att ha sprängt bort dig själv och några syndare på ett torg i Tel Aviv. Lyckan går när du inser vilket fantastiskt
marknadskoncept det var innan luften gick ur.

------------------------------------------

Det är plågsamt att se dem berövas det mest grundläggande,
det som en gång var trygghet, mosat med sten och jord
och en tyst proklamation till maskiner.
Känslan är universell, såväl i Solvalla som i Gaza.

------------------------------------------------
Bor Kärleken i Förväntan?
Förväntan på att bli en del av det som sen länge ska vara Den yttersta Lyckan?
Att bli sedd, älskad, bekräftad, även i framtiden.
Ett löfte, en avgörande gest och en värld av förväntan.

------------------------------------------

Jag ser vardagskonflikter slå emot drömska bilder av nuet.
Efter poeten kommer det obönhörliga - människan.

-----------------------------------------------

Vad undslipper oss i rätt mängd
vad finns just där när vi alla ska bry oss?

--------------------------------------------

Haha...Förlåt, men jag har just hört om barn i Libanon som självantänt i fosforsken, om terrorns vardag i Bagdad, om det som vi aldrig ska få veta om Fallujah eller om Darfour.
Sudan ...Landet med de så vackra stadsnamnen. Khartoum...Darfour...besudlade i blod
med en regim som skrattar världssamfundet rätt upp i ansiktet.
Om presidenter som anser sig kallade av Gud (vilken gud?),
som ser död och lidande som en helig akt.

Om världens största diktatur som snart också blir världens största ekonomi,
om anmälan om krigsbrott till Strasbourg med en begäran om utlämning av Donald Rumsfeld till Haagtribunalen - som vi alla vet konsekvensen av.
Om ett krig som gjort 85% av alla barn mentalt störda, ett krig som vi knappt kommer ens ihåg.

Nej, tyvärr. Vi slipper undan alldeles för mycket,
vi tänker alldeles för lite. När det är Mike Tysons karriär som hora, Idol-Daniels rampfeber eller om Kikki ska klara ännu en vit helg, då står krigsbrotten som spön utanför.

När vi kallar Reinfeldt för fascist,
hukar oss inför övervakningssamhället
eller blir skräckslagna inför en otroligt varm höst
då är det dags att inse hur köpta våra medvetanden är
av en kallt beräknande mediamarknad. Det är dags att öppna ögonen, för en liten stund.

--------------------------------------------

Det här bekommer mig väldigt illa.
Du har producerat en väldig massa alster fram till denna dag, sen inget mer.

Alla väldigt mörka med ett genomgripande självhat och hat till livet.
Och du avslutar med ett "hjälp mig", följt av en rad punkter.
Jag tolkar det som att saker och ting kan sluta hur som helst.
Det känns symboliskt, uppgivet och bittert att se det här bortom ett halvår senare, hundra mil därifrån. Det ger mig bilder av ett ständigt mörker med små flämtande ljus som alla släcks

ett efter ett

utan att jag kan göra nåt åt det. Det ger mig en insikt och uppfattning jag inte vill ha en känsla ingen avundas att äga.
I livet är jag bannad till att ständigt känna en desperat vilja till att hjälpa.
Likt Sisyfos måste jag åse det desperata behovet av hjälp obesvarat,
långt bortom tid och rum.

Och jag skulle så gärna vilja dränka den djävul
som skapat det kalla smärtoberg ni tvingas leva i.
Jag skulle dränka den med mina egna tårar.
 
-------------------------------------------

analys kontra syntes
detalj kontra sammanhang

Skulle någon härska,
behärska

eller ens fullfölja?

För var går gränsen mellan detaljer och det stora hela?
Det stora hela kanske bara är en detalj?

Att rangordna cirklar

måttbestämma penselföring?

Vi har väldigt olika utgångspunkter
men i slutändan kommer vi fram till samma sak.

Jag lever i det mest sarkastiska system
där yttersta abstraktion sammanfogar sylvass konkretion

med gränslös illusion

Vi skapar våra egna kalejdoskop
svarvar våra pupiller genom referenssilikat

tittar in och kallar det vetenskap

Förlåt, men dina ord är återigen ett enzym,
en dopaminbooster. Och jag dansar åter med mina käpphästar.

-----------------------------------------------
Räcker en smiley för din bekräftan?

------------------------------------------------

Knytnävspolitik med extra omvälvning till pomfritten.

--------------------------------------------------

Det här väcker bilder och minnen, blottande den historia som aldrig tvättats ur mina sinnen.

------------------------------------

Kanske missade jag betydelsen, men finns det starkare kritik av samhällskulturen än just dödsmetall?

as I walk through the gateway to join the dead

-------------------

Jag kan inte klistra blommor på mina krukväxter därhemma,
bara skapa förutsättningar för att de själva ska göra det som de gillar att göra.

------------------------

Ibland räcker det med att se
möta blicken och kanske be
om vilja mot värme
ansträngning mot värde

------------------------------------------------
Som en yttre kraft helat våra sår och smält våra välslipade vapen.
En yttre kraft som tagit vid där vi själva inte mer förmår.
Det hade varit skönt att få det gjort, att vi inte haft bekymret själva.
Men, mänskligheten finns väl i vår naiva tro på de yttre krafterna.
En vacker beskrivelse.

--------------------------------------------------

Hur ska jag undvika se anletet bakom dessa ord?
Ska jag gunga med i rytmen och låtsas tuvhoppa över uttrycket?
Fästa blicken mot en molntuss och säga

"jag kan inte förklara, men det här är bara så bra!"?

Jag skulle vilja skriva vad jag ser i dina ord,
skulle vilja hänga med i tankarna. Men ...

---------------------------------------------------------

Hittade du fler dimensioner än två på din flatscreen?

--------------------------------------------------------

Det finns nåt ljust och mörkt med allt, tror jag.
Italien är skönt, vackert och groteskt i sin uppgivenhet inför lögn och svek.
-----------------------------------------------------------

Längtan och frånvaro.
En betraktelse av djuret som i sin längtan efter framtiden
glömt nuet och gjort så i sin hela historia.
Vi är banne mig unika.
----------------------------------------------------------
Jag älskar de där orden: "Min tid är nu"

Min tid är nu
Min tid är nu
Min tid är nu

Nu är den enda tid som finns. I verkligheten. :-)

-----------------------------------------------------------

Nu kan jag inte hela upprinnelsen till detta, men jag ser att den fina hyllningsdikten till kuken är borta.
Man får tänka på att det finns människor härinne som har fruktansvärt mycket besvikelser, tillkortakommanden och inre smärtor. De bär på tonvis av det som vi andra lär oss att låta rinna av. På något sätt måste dessa människor få ut allt detta mörka. De hittar en välbelyst ventil med etiketten "aggressioner". Genom aggressioner mot andra människor och en steroidiserad intolerans a la Åke Green, utövar de verbalt våld mot allt som rör deras inre känslor och som ens antyder på deras egen otillräcklighet.
Sex innebär mycket känslor. Det kan ge enormt mycket bekräftelse, lika mycket som det kan bränna in svek och förnekelse, lång in i en.
Men sex i sig är alltid gott. Det är ett underbart sätt att, rätt brukat, ge oss alla den kärlek vi innerst inne behöver. Men sex missbrukas för våld och kontroll, för makt och förnekelse. Den utnyttjas kommersiellt tillsammans med lätttriggade sexuella fustrationer. Den förknippas med smuts och förnedring, med synd och respektlöst beteende.
I vems intresse finns viljan att ta ifrån människorna en glädje som de kan ge och ta gränslöst? Vem har intresse av att förknippa gränslöst sex mellan mogna människor eller ett sexuellt uttryck med fel?
För mig är svaret ganska uppenbart: De som vill ha kontroll och makt över människor och de som vill tjäna pengar på vår sexuella drift.
Frågan är vad du som läsare väljer. Är sex något konstruktivt och bejakande eller är det destruktivt och förnekande?
Vad ser du egentligen när du läser en hyllning till ett könsorgan?

------------------------------------------------------
Saft och XL-cola 2007-06-13
JO, men det är väl så att Fun-light är vad det är. Kul-lätt. Lättkul. Det ska vara två saker samtidigt. Kul samt lätt. Det ska helst ha egna vingar och vara allt det som vi drömmer om. Det ska vara det vi aldrig kan bli, det som vi bara ser retuscherat på bild. Det ska vara som Second life. Livet där vi själva skapar hur vi vill vara och leva där vi vill. Där vi kan traska omkring och tro att vi är. Som Fun light, Diet Coke, FHM omslag, Super size. Och det enda som någonsin är verkligt är pengarna som försvann.
------------------------------------------------------

Fleece ska brinna som facklor om det tar eld, har jag hört. Hur många barn har jag inte sett tulta omkring bland snuttiga och snusförnuftiga föräldrar kring en öppen eld med en förkolnad korv i näven? Hur många hottentottpappor har jag inte hört säga 'se till att du har det varmt. På med fleecen'? Så nära förkolnadkorv lookalike. Så nära så-in-i-helvete-hett med fleece.

------------------------------------------------------
Är man sexton år så är man väl född 1991? Året då jag såg en browser för första gången, ivrigt demonstrerad av en kollega som var helt till sig över alla playboy-brudar han kunde få upp på skärmen bara genom att klicka på en knapp. Det var då mobiltelefonens batteri tog slut lagom till eftermiddagskaffet. Det var då USA hade sin första vända i Irak och vi lärde oss vad Patriot egentligen innebar. Det var bara några år innan fänrik Flink slant med sitt förnuft, Östersjön blev fyllt av sorg och Stureplan flöt i blod.

------------------------------------------------------

Ett så onödigt ok du måste bära. Vilka osynliga ok som dras runt omkring oss. Ändlösa ton, ljudlösa. Fortsättning följer, utan återvändo. The Fix is in.

------------------------------------------------------

Pappa köper varje fredag en hamster, som han flår levande till tonerna av Inatt med dig av Christer Sjögren. Välförtjänt underhållning efter en veckas slit.

-------------------------------------------------------

Jag tror att det är väldigt många som är duktiga på att ljuga och låtsas. Jag tror det är en konst som förutsätts.

-------------------------------------------------------

Slit mig itu 2007-06-24
Jo
Men det är så här man känner, när tonerna borrar sig in i ben och märg, när tårarna börjar anmäla sin ankomst och precis allt annat är borta och utan vikt. Det är här och nu, när kroppen ger vika och inte hänger med, oberörd, obönhörd, när allt får brinna som det är. Jo men det är så det är. Och du har det där.

--------------------------------------------------------

Den dagen är ny då den är som alla andra. Det hoppet är nytt, såsom det är som alla andra. Hoppet föder hopplöshet och tvivel skär spår hos alla andra.

--------------------------------------------------------

Jamen kom in till centrala stan för satan
se färgerna bre ut sig på Karl IXs gatan
se trädens blodfyllda blad droppa
nyanlända friska studenter shoppa
sup in höstens friska luft och kyla
le åt nollornas årliga fest och yra
skratta och glädjs åt det nya år
som får oss att längta till nästa vår

-------------------------------------------------------

Precis, precis precis!!! Det handlar inte om nästa löning, det handlar inte om semestermålen, det handlar inte om krökat med polarna på fredag, det handlar inte om de små andningshål som du tror att du behöver för din gråa tillvaro. Det är Här och Nu. Och den som lever i det är Du. Är detta livet, eller är det Döden i väntan på nästa blixtsken vi kallar "Leva livet"?
Vi har alla en skyldighet att skapa ett liv för oss själva vi alla kan älska.

-------------------------------------------------------

Så du vill skada alla du älskar?   2007-08-14
Jag har just gått under helgen och funderat kring "konceptet" självmord, som vi alla ser det, så som självmordstagaren ser det. Allt p g a av det som hände mig i fredags. Ja...jag skrev det i en text.

Jag blir naturligtvis imponerad av din skärpa, av din förmåga att i allt det inferno av känslor du har kring det här, ändå lyckas framföra en saklig text kring ett så väldigt tabubelagt ämne.

Jag vill applådera högt för din vilja att knäcka den så destruktiva ungdomskulten kring självmord, den så trendigt anpassade självdestruktiviteten som härjar runt. Jag vill inte förringa de som är plågade av sin självskärning eller på något annat sätt självdestruktiva beteende. Men jag blir förtvivlad , precis som du, över diverse uttryck i bild , ljud och text som syftar till att bekräfta människor i detta tillstånd, samt bekräfta människor i behov att ta sitt liv.

Döden kommer aldrig utan bekymmer eller ofattbar sorg. Det finns en kropp att ombesörja, det finns tonvis med minnen och sorger. Men det finns också ord som vi alla velat säga men som aldrig fick komma fram. Det finns frågor som gnager sönder ens inre, frågor som förblir obesvarade.

Men, du får gärna döma mig som grotesk, men jag vill också ifrågasätta själva agerandet. Jag vill ifrågasätta självmordet som det definitiva utsuddandet, som den desperata åtgärden till att ta bort sig själv.

Många begår självmord för sina inre smärtor. Men det är det yttre de förintar. De har ont i själen, men tar död på kroppen som åtgärd. Jag kan se en brist på logik i detta. Det finns de som plågas av inre demoner och röster. Skapelser som inte har en fysisk förankring. Likväl är det den fysiska förankringen som självmordskandidaten vill klippa av. Lika lite som att själen ska få frid efter döden, kan själen bli fri ifrån sina plågoandar. Naturligtvis en ren spekulation, men som sådan av lika stort värde som alla andra tankar om tillvaron efter döden. Ingen vet, helt enkelt.

Sen finns den så genomträngande känslan hos de flesta självmordskandidater att allt blir så mycket bättre för omgivningen om de försvinner. Och det är en så fruktansvärt sorglig uppfattning som jag t o m hört småbarnsmammor uttala. Inte baserat på något faktum, finns känslan där, så kompakt och destruktiv. Det är en uppfattning som nästan golvar mig av sorg och som gör att jag skulle vilja göra allt i min makt för att beröva allt levande den känslan. Det finns inge känsla så fel, det finns ingen känsla så livsfarlig.

Och det var tanken på den känslan som träffade mig då jag insåg i fredags att en människa krossats under tåget jag satt i.

Och jag kan förundras över människors öppna förakt för självmordskandidater, speciellt de som försinkar resenärer i rusningstid, en fredagseftermiddag. Det finns en sorts outtalad anklagelse om svaghet, om oförmågan att klara av livets svåra stunder, om vekheten inför plågor som kanske alla bär på. Vad vet jag? Men, för mig är det en signal på att det finns människor som inte mår bra. Själv mår jag prima och kan knappt ha ett bättre liv. Men jag får genom en duns i en tågkupé en påminnelse om att en människa föredrog en våldsam död framför en fredagseftermiddag och Hela-Helgen-Ledigt. Men, är det så att det är normalt att lida? Är det normalt att vardagarna ska vara en plåga och varje morgon en smärta? Är det menat att vi ändå ska stå i och fylla våra liv med ständigt elände?
I så fall är den där dunsen i tågkupén en signal på något är så in i helvete fel.