Det känns som att
jag går och går
men aldrig kommer
någonstans

och mitt hjärta befinner sig
någonstans mellan
de två största motorvägarna
i sverige
ständigt två hjärtslag före
med apelsinjuicen
vi bytte
flytandes i ådrorna
som något slags
seconhand gift
och jag undrar hur många
löv som faller ner om
hösten
eller hur lång tid det tar
för en isbit att smälta i
snö

jag kommer ingenstans

känner du det någongång som att
du kan inte dö
inte ens under stjärnorna
i oktober
när du eldar upp din laptop
för att någonstans i hjärnan
brann dina kretsar också upp
när du inte kunde hitta
något samband mellan
bob dylan och döden
eller bara för att dina ord
hade dött på fingertopparna
utan att ha blivit
dignostiserade med cancer först

kan du gå och gå
och ändå stå kvar ?

jag kommer ingenstans
även om jag går och går
och det är nog inte så konstigt
för nu inser jag att jag


står still