När man betraktar ett normalt poem uppifrån
sönderfaller det vanligen i tre delar:
hjärta, smärta och kättja (könsdrift).

Med hjälp av en av mig konstruerad
analyslinjal kan man förena
dessa tre poetiska kraftpunkter
till en triangel (trehörning) av ett,
efter poemets natur, skiftande
utseende (fågel, fisk eller mittemellan).

Genom att lägga den vid analysen erhållna
triangeln (trehörningen) mot en, med linjalen
bifogad, mall, kan man lättare förstå
vad poeten egentligen menade.

Utrustningen kan även användas
för tolkning av egna dikter.