Redan medlem?
Logga in
Ja man lär så länge man lever heter det ju...och den dagen kommer nog när man kan sin läxa...
På flykt genom skogenTungsinnet jagar mig, jag hör flåset i nacken Jag skenar i panik gör en rivstart i backen Som en ängel utan vingar genom skog o mark Åh måtte kondisen hålla...måtte jag va stark Eld under fötterna...gnistror från mossan yr Skenar ännu fortare...benen inte längre styr Jag andas febrilt orkar inte längre snart... Benen ger vika, jag landar, men vet inte vart Fallet bli hårt, jag slår mig ganska ordentligt Ojjar mig en stund...men inser nåt väsentligt Att hur fort jag än genom skogen kan springa Så är känslorna mina..och kommer snart i kapp Då hörs Universums klara klocka klinga Och det betyder att jag denna omtenta slapp
Fri vers
av
Lyckohäxan Enediel
Läst 301 gånger och applåderad av 3 personer Publicerad 2007-11-08 04:00
|
Nästa text
Föregående Lyckohäxan Enediel |