Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ja man lär så länge man lever heter det ju...och den dagen kommer nog när man kan sin läxa...


På flykt genom skogen

Tungsinnet jagar mig, jag hör flåset i nacken

Jag skenar i panik gör en rivstart i backen

Som en ängel utan vingar genom skog o mark

Åh måtte kondisen hålla...måtte jag va stark

Eld under fötterna...gnistror från mossan yr

Skenar ännu fortare...benen inte längre styr

Jag andas febrilt orkar inte längre snart...

Benen ger vika, jag landar, men vet inte vart

Fallet bli hårt, jag slår mig ganska ordentligt

Ojjar mig en stund...men inser nåt väsentligt

Att hur fort jag än genom skogen kan springa

Så är känslorna mina..och kommer snart i kapp

Då hörs Universums klara klocka klinga

Och det betyder att jag denna omtenta slapp




Fri vers av Lyckohäxan Enediel
Läst 301 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2007-11-08 04:00



Bookmark and Share


  aol
fina rim iett snabbt flöde bravo
2007-11-11

  livsdans
Insiktens ljuva kraft att ta stegen vidare! Wow
2007-11-08

    Tro
En väldigt talande dikt. Man känner paniken i kroppen.
I Det läget så är det bra att stanna,ta in,o reda ut ....
Lättare sagt än gjort. Men det går ju som sagt aldrig att springa ifrån sina känslor.
Väldigt bra skrivet #applåder#
2007-11-08

    EMITSTI
Spännande, fartfylld och tänkvärd:)
2007-11-08
  > Nästa text
< Föregående

Lyckohäxan Enediel
Lyckohäxan Enediel

Mina favoriter
tack månen
Du