Jag tar ett djupt andetag, andas ut.
Det kommer en långsam virvel rök ur munnen.
Det lägger sig som en fuktig hinna på mina varma läppar.
Jag drar tungan över läpparna...salt.
Jag tänkte inte ens på tårarna som föll.
Men visst rinner de. Långsamt, långsamt nerför mina kalla kinder.
Läpparna är varma, men resten av mig är kall.
Det är en kyla som går genom hela mig, genom både hjärta och själ.
Den kryper sig in i varje vrå, ut i varje fingerspets.
Jag stirrar på den stjärnklara natthimlen.
Kan inte röra mig, finns ändå ingenstans att ta vägen.
Kylan är i mig, längtan, sorgen, ensamheten...
Jag...
Bara jag...
För alltid...