I många år jag levde och trodde mig vara odödlig

Fartblind och destruktiv med mitt liv jag lekte

Plötsligt en dag så hann verkligheten i kapp

Mitt änglabarn jag gråtandes satt och smekte

Sorgen jag bar åt en bit av min själ varje dag

Fanns ingenting som kunde jaga mörkret bort

Men tiden gav mig lindring jag kunde åter le

En erfarenhet rikare om att livet kan vara kort

Åren gick och jag gjorde allt man skulle å lite till

Med målmedvetna steg sprang jag rakt in i en vägg

Lyckades överleva smällen och började se mitt liv

Njöt av naturen doftade på nyblommad vacker hägg

Mitt liv hade varit i mörker och kyla en längre tid

Så började min vår att närma sig och jag sprack upp

All värme och alla mina fina vänner heder åt dem

Det fanns en hel del som följde mig i mitt stora gupp

Det är försommar i mitt liv just nu och det känns bra

Med en massa nya insikter och en stark inre drift

jag kan forstätta min vandring genom livet jag kan le

Min själ den är förevigt och det är även denna skrift