som barn var jag rädd för att allt skulle ta slut

rädd att tillståndet ingenting skulle uppstå

klockan 0.00 skrämde mig av samma orsak

övertygad om att då tog tiden slut.

klockan 23.50 blundade jag alltid hårt

och trodde att om jag inte såg skulle jag inget märka

väntade på världens undergång kväll efter kväll

och somnade sedan totalt utmattad

då jag trodde att den magiska tiden hoppats över igen