hon sitter till synes ensam
tillsammans med tusen
ihopskrynklade pappersark
nynnar tyst för golvet
och försöker skapa perfektion

hon fingrar på en blyertspenna
håller vant i sitt skapandeverktyg
låter penna möta papper
och älskar ljudet
så graciöst och talande

bokstäverna uppenbarar sig på ett
vitt pappers oskuld
hon får ett allvar i blicken och tappar
greppet om verkligheten en stund

hon ska fånga drömmar att omvandla till framtid
hon ska skriva något som förändrar världen
ett verk tillräckligt stort att dö för

hon fyller sina sinnen med mirage
och låter allting flöda
låter greppet om pennan tala

stannar upp
läser
skrynklar ihop

pressen gnager hål i skelettet
och pärlar sig på snövit hud

bättre kan hon
bättre kan hon
bättre kan hon
BÄTTRE KAN HON!

stressen sätter fingrar i darrning
huvudvärken träter och tränger
bara en gång till
bara lite bättre

hon faller lealöst ihop över sitt tomma papper
granskar det länge och detaljerat
låter ordlösheten tala

tar ett djupt andetag







och bryter av spetsen