-Hade hon inte slutat, hade jag skurit av hennes lasso!
Orden var fulla av ilska.
- Men varför hjälpte du henne inte? undrade jag. Varför sa du inte att det är sed att hemmafolket går först in i kalvfållan? Och varför bad du henne inte att titta på en stund först, innan hon själv försökte.
- Sånt där ska man inte behöva säga. Det är ju vanligt folkvett. Att bara rusa fram och tränga sig på sådär! \"Titta härrr harrr jag en kalv!\" Ja, jag blängde ju på henne ordentligt, så hon skulle fatta.
- Men du sa inget?
- Nä, man säger inte sånt.
- Och hon var flickvän till en av dina kusiner?
- Ja.
- Kunde inte han ha hjälpt henne tillrätta?
- Han var inte ens där.
- Och när han inte var där, var det ingen annan i familjen som kunde hjälpa henne tillrätta?
- Hon var ju skåning?
- Och?
- Och han borde ju ha förklarat för henne vad som gällde innan han skickade henne på kalvmärkning. Fräckt av honom att bara skicka henne ensam sådär, utan att ta hand om henne.
- Kunde inte ni andra ta hand om henne. Kunde inte ni förklara vad som gällde för henne?
- Men sånt där ska man väl ändå inte behöva förklara.
- Så en flickvän som aldrig varit med förut är det olämpligt att skicka ensam till släktens kalvmärkning?
- Åtminstone borde min kusin inte ha skickat just henne. Hon var ju helt borta. Hon respekterade inte ens våra traditioner.
- ...som det är tradition att inte säga någonting högt om.
- Ja, just det.
- Men hur skulle hon ha kunnat förstå det, när ingen sa nått?
- .......
- Helt borta kan hon väl ändå inte ha varit, om hon lyckades fånga en kalv med lasso?
- ......
- Eller?
- Hon skulle inte ha fångat den först, inte före oss, hemmafolket! Och jag minns så väl hur hon gapflabbade och sprang omkring där och skrek med sin gälla röst: \"Titta härr harr jag en kalv!\" Ja, jävlar...(suck), hade hon inte slutat så hade jag nog skurit av hennes lasso.

Hennes ord lät mer uppgivna än arga den här gången. Jag frågade inte mer. De andra verkade tycka att jag hade gått lite väl hårt fram med mina frågor. Ett diplomatiskt mummel om att det vet väl alla att det är ju bäst att hålla sig lite i bakgrunden när man är ny. Sen blev det aldrig läge att fråga mer om den skånska flickvännen den kvällen. Typ om hon fortfarande fanns kvar i släkten. Fick ändå en bestämd känsla av att svaret hade varit nej.