Ibland undrar jag. Ibland undrar jag om det finns typ en liten kalkylator inom oss.
Vem tänker jag oftast på?
Så kommer det upp ett litet gulligt cirkeldiagram. Skolarbete 37%, Familj 21%, Vänner 16%, Övrigt 26%.
Nej, nu ljuger jag. Jag vet ju vem jag tänker oftast på. Men det behöver vi inte ta upp, för han tänker ju inte på mig. På det sättet.
Eller en liten sökmotor. Hur många \"Alfred\" känner jag? När skrev jag bokstaven Z för första gången? När var jag gladast? Vilken är den längsta tiden jag har väntat på bussen? Vem i hela världen är mest lik mig?
Sånt man vill veta.
Har någon sågonsin runkat när de tänkt på mig? Klart jag vill veta. Det sticker jag inte under stolen med. Jag är ganska ärlig.
Har någon någonsin gråtit på grund av mig? Ja, jag vet minst två. Jag är en idiot ibland.

Hur kär, i procent, är jag i honom? När kommer jag dö? Kommer denna trisslott ge vinst?

Vem tänker oftast på mig? Varför tycker min mamma bättre om min syster än mig? Vilken låt är soundtracket för mitt liv? När kommer jag träffa den rätta?

Finns ödet?
Finns Gud? (Förlåt för att jag tvivlar)
Varför är allt så jävligt ibland?
Hur uppstod ögonblicklig kärlek?
Varför finns ögonblicklig kärlek?

Enligt Illusterad Vetenskap finns två sorters kärlekar. Den som varar livet ut och den som varar i 3-5 år. Ögonblicklig kärlek var ett exempel på livslång kärlek. Jag hatar Illustrerad Vetenskap. Ska jag gå runt och vara kär i honom i resten av livet? Vilken tönt jag är. Jag är ju bara femton. Kommer jag aldrig få ha lite roligt först?

Kommer jag bli en Desperate Housewife? (\"Ja, vi träffades på högstadiet...\")
Om han ens blir kär i mig. Om han ENS blir det.

Ja, det funderade jag på igårkväll. Det hela slutade med att jag gick upp och åt det sista på kexchokladet och tittade på en gammal film som låg och skräpade under soffan. Och sen städade jag. Jag kunde helt enkelt inte fokusera på att sova.