aldrig tillräckligt illa för att gå
aldrig tillräckligt bra för att stanna

vi är fastklämda bland betongblock
och du ursäktar dig själv hela tiden;
förlåt, säger du
förlåt

själv säger jag inte så mycket
jag är väl för distraherad av tyngdkraften
och hur din puls rullar över dina lår och
kryper under och in i mitt blodomlopp
irriterad över hur det kliar och sticks

du kallar mig sahara och gobi
tycker säkert att det är skitromantiskt
och du undrar om du får göra ett hav av mig
och jag svarar inte och du gråter inte
du bara ursäktar dig själv hela tiden;
förlåt, säger du
förlåt att du inte älskar mig tillbaka

vi är fastklämda bland betongblock
men det är ju för fan bara du som blöder
och du gör min nya vita klänning alldeles röd
gör den vit igen då din jävla idiot
gör mig galen i dig

du säger att jag är perfekt
men du vet inget om perfektion

räkna alla jävla sandkorn i ditt jävla
sahara så kan vi kanske prata om
varför vår relation är öken

torka älskling,
du torkar bort
och du knastrar
när jag kliver på dig

igen