Jag ska inte snusa i hela mitt liv,
sa han till mamman sin
och jag ska aldrig dricka mig full,
medvetslös och redlöst jävla full som min bror,
sa han till pappan sin.

Till alla vänner sa han att han
aldrig skulle kunna ha sex utan känslor,
för att det skulle kännas fel och att han
aldrig vill ha sex under en fylla,
sa han och gick.

Håkan Hellström kan inte sjunga,
och hans texter är löjliga,
sa han till sin bästa vän
och satte på Iron Maiden på hög volym,
sa till sig själv att han aldrig
ska dansa till Arvingarna eller Håkan Hellström.

Han sa till dig, att han aldrig skulle
kunna leva utan, kunna lämna eller
glömma dig och att han aldrig
skulle sluta älska dig.

Han har sagt att han aldrig ska bli
det här och att han skulle hata det,
om det blev så.

Ligger i sängen, lyssnar på Håkan
och njuter av hans texter
dagen efter att ha supit sig redlöst full
i en bar i Katrineholm, utfört samlag
med en lika full tjej och det var

helt

utan

känslor.

Stoppar en General Portion
under läppen, på vänster sida från hans
håll sett och det är två dagar efter
att varit nykter, kåt och ensamhetsrunkat
och blivit uppringd mitt i akten.

Stuckit iväg, familjelyckan i
barnverkstaden, i en jävla park
ute i centrala Katrineholm
och han som aldrig skulle göra det

helt

utan

känslor.

Nu ligger han i sängen, trött
och han hatar sig inte men
han inser vissa brister i hans
"jag-vill-inte-framstå-som-en-av-alla-andra-överkåta-fanskap-till-killar"
och allt bara för att han är

helt

utan

känslor att dela med någon annan.

För jag har glömt dig,
lämnat dig,
jag kan leva utan dig
och fan vad dåligt jag gör det.

För jag har blivit den jag hatar,
utan att hata mig.

För jag var så jävla rädd att bli,
så att jag blev och nu tror jag på det som
Annika sa om att alla homofober egentligen

är smygböga.