Det fanns en tid då jag var i harmoni med livet.
Kände kärlek till människorna jag mötte.
Såg det vackra som finns inom var och en.
Älskade mig själv som den kloka och starka kvinna jag var.

Allt kom till mig.
Jag hade en tro på en kraft som fanns,
som gav mig det jag behövde.
Det var så lätt att leva.
Jag kände tillit.
Ja, jag var stark.
Lycklig att leva.
För allt var gott.
Jag dansade fram i livet.
Jag hade styrkan och hoppet.