jag tänker ljudlöst
falla livlös
till marken

men innan dess
vill jag skrika ut
hans namn

i förtvivlan

mot de tysta
stjärnorna

plocka dem
en efter en

ifrån det mörka

så att allt förblir
lika svart

jag vill trasa
hans namn

till bitar

så att ingen
ska kunna upprepa det

på sin tunga

jag vill spotta
på minnet
då han säger

kärleken

kan inte styra
en individ

sedan vill jag kasta
de sju
allra heligaste

världens underverk

emot alla
- sköra drömmar

så de tillsammans
bara blir

en endaste röra

så att ingen heller
kan förstå
vad han
pratade om

där kan tiden stanna

och inget
ska någonsin
få bli

detsamma