Hon springer upp för trappan, men hejdar sig efter ett tag. Hon stannar upp, pulsen dunkar så att det gör ont..Hjärtat värker och klumpen i magen bara växer i takt med tankarna..Känslan är mer påtaglig just nu.....precis som så många gånger förr..

Hundratals tankar rusar genom hennes huvud..hon känner sig svimfärdig..men håller tag i trappräcket för att inte falla. Hon försöker att förbereda sig på vad som väntar henne.

Men vad är det egentligen som väntar?
Det vet hon inte och kanske innerst inne vill hon inte veta.
Varför körde hon själv?
Jo, för att att alla tror att hon är så oerhört stark, hon klarar allt och kanske vet dom inte att inom henne så vilar en orolig själ.

Tredje våningen är långt upp....när man inte vill dit..

När hon står utanför dörren...andas hon tungt...pressar tillbaka några tårar som envist vill tränga sig fram...Hon är stark!
Hon ringer på dörrklockan ...den ekar ilsket...men ingen hör...hon ringer igen och igen och igen och igen.....

Hon håller nyckeln i handen....pressar den hårt..det gör ont i huden ...men hon känner inget..

Ingen öppnar.............

Hon vet att hon måste öppna....hon har ju lovat det...till någon som inte alls är lika stark som henne...Någon som har blottat sin själ...något hon inte kan....
Hela hennes kropp skriker ...men det finns ingen där som kan höra...

Hon funderar på vem hon ska ringa först..om det nu är så som alla tankar sagt...

Mamma?
Ambulans?

Om man ska ha en ambulans ...ringer man då 112.....fast han är död...Hon tänker i konstiga banor och kan inte få rätsida på nått...Vem ska hon ringa först???

Eller ska hon ringa någon annan?
Vem?
Vem bryr sig?

Hon funderar på hur han ser ut när han ligger där inne och är död..Hon måste ju förbereda sig innan....innan hon ser honom liggandes på golvet i sin egen avföring och spya.....likblek hud en aningen blå.....ögon som stirrar i tomma intet....ett rop på hjälp från hans läppar...som aldrig nådde fram...

Han andas inte längre.......

Hon funderar på vad hon ska göra då...ska hon gråta...kan hon det..vill hon det...någon kan se....
och hon måste nog ringa ambulansen först....innan hon gråter iallafall...eller hur var det nu hon skulle göra....Vem skulle hon ringa först så att det blir rätt för alla...

Nyckeln bränner i hennes hand...hon måste öppna....

En gång till ...hopplöst...men hon måste prova att ringa en gång till....Hon väntar ...hjärtat slår ..hon känner hur det pulserar.....Hon sätter nyckeln i låset och blundar....

Och just då öppnar han dörren endast iförd ett täcke......han ser nog inte att det är hon....hans syster....eller så orkar han inte se....Han tittar frågande ..som om han var i en helt annan värld...och hon stod utanför....Hon vet inte vad hon ska säga...så orden som kommer fram .....Ville bara se så att du är ok!

Sen stänger han dörren...hon står kvar och tittar på dörren ....tänker på allt hon egentligen velat säga....att hon kom för att se om han levde....om knarket tagit hans liv......om alla sömnlösa nätter...all ovisshet...död eller levande....blödande eller gråtande...hittad eller försvunnen....hon skulle sagt något mer.....men hon kan inte....

Hon går ner för trappan...hennes ben är svaga..hon faller nästan...det gör henne inget ....kanske skulle någon se....Hon sväljer undan gråten...och andas lite tyngre...

Hon sätter sig i bilen och skakar i hela kroppen och gråter.......hon gråter för lättnaden av att han levde...men hon gråter även för hans egoistiska sätt...Hur kan han inte se vad han gör dom alla....kan han inte förstå att han sårar dom...Vet han inte att dom finns där för honom ....att dom står på hans sida....
Att dom älskar honom.......vet han inte??????

Hon torkar sina tårar.....startar bilen ....och samtidigt som motorn brummar igång...har hon gömt allt ...väl inpackat...och satt tillbaka leendet.....
Hon kör tillbaka till sitt jobb.....och pratar och skrattar..det är ingen som ser..det är ingen som vet....det är ingen som frågar henne hur hon mår....

Hon har lyckats igen.........