Jag väntar in katastrofen.
Går otåligt från rum till rum
zappar tvns innehållslösa tablåer
lika tomt som mitt inre.

Kräker ur mej rader på rader av känslor
som inte får plats i mej
över det svarta tangentbordet
In i tomhetens glasskärm

Ringer du snart, inatt?
då jag vet att jag inte kan hjälpa dig.
Eller i morgon och rör till i min så viktiga
fulltecknade agenda.

Fulltecknad av dig och mitt tomma
tomma inre.