Klädd likt en sann Gudinna

i mässingen

svepandes med skira ord

sänker hon ner

sina tankar

Bemästrar sin visdom

fulländar sin prakt

genom lyhörda möten

blåser hon liv i trötta hjärtan

låter beröringen gå djupast

i nöd

Hon livnärs av kärlek

föder åter av kärlek

hennes omtanke

gnistrar starkast i mörker

Hennes viskningar sjunger

klingande klara mot skyn

lockar fram änglar i blått

i ett rakt nedstigande led

Små blåa änglar 

susar runt i värmen

laddar kraft från hennes själ

Så skingras de

från hennes varma hjärta

målar sig fram

över jorden

med penslar

fulla av Kärlek