Vi stod där en stund,
vid min gammelmorfars grav
landberga kyrka,
med brustna kanaler
& analansikten med mundiarré.

Abstinenssvårigheterna efter dig
gjorde minusgradernas jagande tydligare,
de viskade mina öron blåa
när hjärtat brast itu
& två stenar dansade i min hjärna,
något bultande.

Nu har jag ingen respektive
att ta med på semester,
som när den sista portionen
är upp-pillad under sist-kysst läpp,
utan möjlighet till påfyllning
när portionen runnit slut.

Jag har inte åldern för en prilla,
kanske inte åldern för kärlek.

Men med olagligt langande
skapades ett substitut
till dina kyssar.

Vill inte se ditt analansikte igen,
inte på samma sätt
som fick oss i brustna tårkanaler.