När blåsten drog runt
knutarna
stannade jag klockorna
i mitt hus.

Där utanför hörde jag i
tystnaden och
blåsten
röster tala på
ett okänt språk.

Snick snack, snick snack.

Och jag vek ihop mina
lakan och dukarna
jag skulle aldrig vara
ledsen mer.

Min rustning mina
strävanden
gömde jag glömde
jag
och i mina speglar
fann jag inte längre
mig själv,
något ljus.

Mig fattas mina
nycklar
och pendeln stilla
står
livet därute pulserar
människor kommer
och går.

Tipp tapp, tipp tapp.

Klockorna har nu
tystnat i mitt
hus
och tiden stilla
står
jag behöver
den inte
mera
bara mitt
skälvande
hjärta
lekfullt
fortsätter
slå.

Tick tack, tick tack.