Sakta och trevande knäpper jag upp

knapparna

sliter upp de sista

och låter ilskan falla till marken

Drar ner dragkedjan

vid de spruckna sömmarna

snurrar runt och låter sorgen

flyga sin väg

Händerna darrar till

över själens upphetsning

och med mjuk hand smeker

jag så bort alla tvivel och all oro

Kvar står jag...i naken Kärlek

med en blottad själ

redo för Sanningen

gränslöst