Jag knäckte koden för andras drömmar
och blev en mänsklig kameleont

Skiftar färg och följe
utan varaktig form
förlorade mitt jag till färgminnet
Kanske finns jag i Ivory black, kanske i rå umbra
jag vet inte längre

Långsamt skrider jag genom fladdrande drömland
jag lever någons dröm
Ögonens skimmer står aldrig still, glänsande färger
skiftande, dömd till evig spegling

På nätterna vandrar jag grusiga vägar
för att fånga mig, hitta mig, gömd i regnets
mellanrum eller lindad kring vitsippas stjälk
i skuggan av böljande vithav

jag vandrar med stumma fötter




långt från mig själv