mina ord

i bomull

när du är någon annan

jag inte längre

känner

men jag vill inte

vara den

som spräcker dig

jag ville inte

vara hon

som fick dig att finna

ditt inre

fyllt av tårar

jag vill inte

vara hon

som tröttnade

på min spegelbild

ensam

bredvid dig

jag är hon

som älskade dig

fullt ut

men straffade dig

med min huds

frånvaro

alla uteblivna kyssar

jag var hon

som bytte sida

och gömde mig

sviken

under ett eget täcke

tyngre än bly

för att hålla dig ute

men jag var hon

som väntade dig

i många år

tills du kom

och grät tusen tårar

 
och det var då

du blev

en människa

och så

även jag

och det jag såg

var inte den

jag kunde vara

 
jag är som floden nu

rör mig ständigt

men måste följa

känner mig inte

längre hemma

någonstans

inte i din famn

och jag är hon

som väljer vilka sår

jag först


måste läka

jag är hon som

du inte vet

jag är hon som lindar in

alla ord

i bomull

för jag vet

att du finns

numera