Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Rädslan för att misslyckas

Dom säger att jag ska testa,
Och dom gör allt för att fresta mig,
Med nya saker.
Ja, det är nästan som om dom vill ha en stor massaker.

Men jag är så rädd,
Så rädd för att göra fel,
Så rädd för att känna era granskande blickar på mig,
Och misslyckas.
Så rädd för att inte fixa något,
Så rädd för att inte våga.
Rädd för att testa när ni ser på.
Nej, jag tror jag stannar i min depå.

Och det kommer som sura uppstötningar.
Dom där sura uppstötningarna som jag är livrädd för,
Som får mig att känna mig som en pytteliten amatör.

Och jag kommer aldrig bli någon som vågar stå och testa något helt nytt,
På ett torg fullt av människor.
Jag måste planera,
Förbereda,
Organisera.
Jag måste veta vad riskerna är,
Om jag ska våga sätta mina värdighet på spel.

Men jag är feg.
Jag är så feg,
Så harig,
Räddhågad,
En ynkrygg.

Jag tänker inte låta mig värderas,
Bedömas,
Betygsättas,
Graderas,
Klassas,
Taxeras,
Estimeras.

Jag tänker inte låta er göra mig livrädd,
Inte ge mig sura uppstötningar.
Jag ska stå med benen brett isär och kunna säga:
Jag står här.

Jag vill inte kunna få er att bli imponerad av något helt nytt,
Jag vill inte få äran för något jag hellre hade flytt.

Jag vill att ni ger mig beröm för sånt jag kan,
För sånt jag övat på,
För sånt jag finner trygghet i.

Jag vill att ni hellre imponeras att jag vågar hålla på med samma sak,
Än att bli nästa stora akrobat.
För jag vågar inte stå på huvudet på en millimeter tunn stång.
I alla fall inte på torget min första gång.

Jag vill hellre att ni ska imponeras av sånt jag övat på i min ensamhet,
Än att utsätta mig för den pinsamhet,
Som det blir när jag ska ställa mig mitt på torget
Och dansa disco.
För jag känner mig för klumpig för att kunna kasta mig omkring,
Jag tänker inte behöva skaffa en livförsäkring.

För jag tänker kunna stå med benen brett isär.
Kunna säga att det är så här det är.
Jag ska kunna få beröm för min sång, och poesi.
För min kreativitet och lyrik.
För min finmotorik.
För att jag är idérik.

Jag ska kunna få en egen stor rubrik,
I min egna lilla verklighet,
I min stora trygghet,
I min tysta ensamhet.




Fri vers av JohannaCarlsson
Läst 294 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2009-03-17 11:18



Bookmark and Share


  korpfjäder
Du ger uttryck för en balansgång... att vilja att andra ser och hör och tycker om är nog mänskligt. men om drivkraften är att andra ska gilla det man gör kan det bli väldigt jobbigt - applåder leder ofta till att man längtar efter fler applåder och så kanske man börjar skriva eller sjunga sånt andra vill ha snarare än sådant man själv brinner av... och blir tom.
Det är alltid en balansgång det här att ge av sitt skapande!
2009-03-17

    Seud P Myno
utvärderingsångest
människor bryr sig mindre än man tror (inte om din text alltså)
2009-03-17
  > Nästa text
< Föregående

JohannaCarlsson
JohannaCarlsson