Solstrimmor genom reglade fönster
Brunner skriver om polacker med döda munnar men
någonstans finns mörkt röda naglar
Berg; drömmar utan ljud
och längre ljuder inte saxofoner och pianon
sällsamt en rökig lokal en tom upphöjning
fransmannen nickar, där stod hon en gång
den lilla sparven i Montmartre tunna benstommar
blödande ögon och rösten var liksom intet självt