Viss död
vistas utomhus

i en natt som är kallare än den kunde ha varit
luktar det regn
och mänsklig idioti

jag kan dofta hur rädd du är för mig
så är det med alla patent på sanningen

I natt är allt odörer.
Du och jag
famlar omkring i mörkret
med våra underutvecklade
luktsinnen

Vi gömmer undan rädslan i dok
urholkade
lite nonchalant
som prästen bär sin stola

Som en stank av ett nybyggt staket
Som en barriär mot mänskligheten

och vi klär på oss nakna
vi klär oss i sjukdomar
med symptom som manligt och
kvinnligt

Viss död kan bara bäras