Richard tar inte in på hotell för att bli påsatt av mörkhåriga män. Det är bara så mycket som snurrar upp. Fjädern spänns. Kristallerna halkar snett. Trycket stiger. Tills det är dags att snurra. Ut.

När Richard såg Jenny första gången fick han fjärilar i magen. Hon stod utanför en uteservering och väntade på någon, hade blött hår och var sur. Han lutade sig över räcket och bjöd henne på öl, hon tackade nej och såg åt ett annat håll. Han bjöd henne på jordnötter, hon himlade med ögonen. Två barn och en bostadsrätt i ett hus med en bred hiss som rymmer en syskonvagn och matkassar. Hur snurrar man inte till det för sig? Jennys hår har torkat men hon är fortfarande ganska sur och Richard har inte fjärilar i magen längre, han har puppor under huden som vätskar och kliar.

Richard ställer skorna vid dörren, lägger magnetkortet på sängbordet och drar för hotellgardinerna. Han drar av sig strumporna och snurrar tre varv på golvet. Stilla, Richard. Blunda och andas. Känn efter om det blev rätt. Om kristallerna hamnat på rätt plats. Är kristallerna fel känner du av yrseln. Hur den spinner. Tre varv till, åt andra hållet.

Så många varv innan kristallerna stillar sig. Han hänger strumporna över en stol. Snurrar. Kristallerna rasslar. De är omättliga på riktningar. Oberäkneliga. Richard klär av sig kläderna. Efter varje plagg han vikt och hängt över stolen. Efter varje tag med resetandborsten, den som alltid ligger i hans portfölj. Efter varje intvålning och efter varje drag med rakhyveln mellan de särade skinkorna. Han snurrar. Den sura lukten från toaletten. Skuggan som väntar innanför köksgardinen. Känn hur det lämnar dig. En ensam tandborste, utan sällskap.

Hotellets handduk är mjuk. After shave. Roll on. Apotekets parfymfria body lotion över pupporna. De kliar och fjällar. Hur de lägger sig till ro. Känn, Richard. Han lägger sig naken på sängen. Stilla. Blunda och andas. Känn efter om det blev rätt. Hur det sjunker i kroppen. Släcker ut. Kristallerna vilar. Stillheten. Vidöppen. Ren och påsättningsbar.