Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
"Om hur det kan vara att träffa nya människor och töjja på sina gränser." En novell på ca 4 sidor


Att dansa eller inte i kollektivet





Paola 23 år hade sett en annons

i new age tidningen Energi vågen.

Om ett rum i ett kollektiv där alla

bejakade kreativa uttrycksformer och det

snart skulle påbörjas en filminspelning,

en dokumentär om och av de boende i

huset. Annonsen släppte inte taget om Paola,

den grodde i henne när hon

gick till sitt arbete som expedit på din sko.

Hon hade alltid drömt om att vara

en del i ett filmteam,

att utforska laganda i kreativa forum.

Efter arbetet beslöt hon sig för att skriva

ett brev till kollektivet för att se om

hon kunde platsa. Några dagar senare

ringde en man till henne och bjöd in

henne på ett pyjamasparty i kollektivhuset,

för att kunna bekanta sig med de boende

och prata om filmprojektet.

Det skulle vara redan den kommande lördagen.

Paola åkte dit iklädd pyjamas med fjärilar i magen

och en rock över axlarna.

Hon blev mött med kramar av glada och

öppna människor i färgglada kläder,

men ingen förutom hon själv var klädd i pyjamas.

Det temat hade blivit inställt

i sista stund, men de kommenterade att

hon hade en fin pyjamas.

I huset bodde Krister 42 år

som var en stolt nudist och arbetade både som dj

och strippa emellanåt.

Där bodde även Josefine 26år,

en blond lolita som

älskade manga modet,

och det syntes på hennes klädstil.

Även Erik 30år, en man med långt hår

och skägg bodde där.

Hon fick veta att han arbetade med kinesisk medicin

och akupunktur.



Huset var för övrigt stort ca 190 kvadratmeter

på två plan med swimmingpool

och ett rosa kök. Paola fick en guidad tur

av Krister som var ägaren till huset.

Han pratade oavbrutet om sina idéer

och visioner med det kollektiva

boendeformen och filmprojektet.

Han frågade rakt ut om Paola hade

några problem med nakenhet

och nakna människor?

Paola svarade inte med ord, men skakade på huvudet.

Det var även andra människor på festen.

Vänner till de som bodde där.

Flera gick omkring med bar överkropp.

Det fanns en påtaglig laddning i rummet.

Dessa människor var öppna

och levande, kramades och tog på varann ohämmat.

Det tog tid innan Paola släppte taget om sin handväska.

Hon satt länge med distans och iakttog alla på festen.

Krister var dock ihärdig med sina frågor till henne

och hon gjorde sitt bästa

för att verka intressant och öppen nog för lite äventyr.

Hennes dröm kunde kanske gå i uppfyllelse

om att få spela en roll i livet.

I en mer utmanande roll än tidigare.

Paola och Krister satt på soffan

och pratade när Josefine kom

och satte sig vid dem.


Josefine:

Hur ska vi göra med nakendansen Krister?

Krister:

Vi tar det om en stund, jag är mitt i

en diskussion med Paola här.

Vår nykomling.

Paola frågar osäkert:

Ska det bli dans?

Krister:

Ja vi brukar ofta dansa nakna på våra fester

för att lossa på våra rädslor och egots gränser.

Vi dansar i ring först sen fritt i hela huset.

Några brukar sjunga karaoke också.

Paola tog upp handväskan från golvet.

Hon började gräva i den tills hon

hittade ett paket näsdukar.

Hennes ansiktsfärg började skifta i färg mot det

röda hållet.

Josefine:

Det är väldigt befriande,

och en kick första gången.


Josefine ler och tittar på Paola.

Det går att se att Paola känner sig besvärad,

då hon nervöst plockar i

handväskan och nästan mumlar,

Var hade ni toaletten?

Krister:

Du kan klä av dig på nedre våningen.

Vi som är vana brukar göra det här uppe.

Var inte orolig Paola.

Här kan du vara dig själv, ta dig din tid.

Dansen börjar om en stund.

Krister börjar klä av sig och ropar.

Nakendans! Vem vill vara dj idag?

Paola smyger ner till undervåningen

och andas djupt medan hon tänker på

om hon ska smita ut eller ta av sig sina kläder

och dansa med sina nya vänner.

Hon hyperventilerar en stund och övervägare

för och nackdelar.

Hon är överrumplad av alla de känslor som

övermannar henne och inser att hon känner sig rädd

för att visa sig naken. En inre kamp pågår.

Paola går mot ytterdörren.

"Kom Paola och dansa med oss!"

Det är Erik som smygit ner naken och ropar efter Paola.

"Jag vet inte om jag klarar det"svarar Paola.

"Jo det gör du. Jag kan sätta på dig några akupunkturnålar

som skapar en känsla av trygghet och mod"

sa Erik med ett leende.

"Det tror jag inte på" fnissar Paola.

"Då måste du prova, gör det för din egen skull."

Paola överväger och suckar men ställer ner

sin handväska i hallen och tar av sig sina skor.

"Då får du bevisa att du kan din sak, vart ska nålarna vara?"

frågar Paola och drar upp sina ärmar.

"Inte på armarna, rädslan sitter i navel området.

Ta av dig din pyjamas så ska jag visa dig."

Paola klär av sig allt utom trosorna.

Erik tar fram en liten ask med nålar

och smeker Paolas mage lite lätt

med sin handflatan.

Två nålar fästes kring Paolas navel

och hon andas in djupt.

Ännu har inte Erik visat på något stånd

vilket ger Paola en känsla

av att situationen är helt under kontroll.

"Om du vill kan du ju dansa med trosorna på.

Kom nu du modiga så går vi upp till de andra."

Erik tog tag i Paolas arm

och log i sin nakenhet.

Fortfarande inget stånd. Paola sa inget

men drog ner sina trosor med den lediga handen.

Abba musiken ökade i volym medans Paola

klev in som ny.





Ett halvår senare i en filmstudio

med uttagning för en svensk långfilm

Som handlar om 60/70-talets hippie våg.

Paola sitter och vänta på sin tur.

Hon har blivit peppad av Krister

att följa sina skådespelar drömmar och har

övat upp hennes mod genom

diverse gränsöverskridande fester och upptåg

i kollektivet, som hon ganska snabbt flyttade in i.

Numera har hon hår förlängning

och har färgat håret rött för att mer stärka

hennes nya temperament och förändring i livet.

Regissören står nu vid dörren och ropar.

Nästa Paola Tapiola!

Paola reser sig upp och möter regissören

som hälsar henne i i studion.

Regissören:

Vad är din styrka Paola?

Paola:

Jag är inte rädd för nakenhet och jag är oerhört stresstålig.

Regissören:

Har du någon erfarenhet av film?

Paola:

Självklart, jag har varit med i en dokumentär nyligen,

den kommer på tv till hösten.

Några månader senare i en tv intervju där Krister intervjuas

för kollektiv dokumentären.

Reportern:

Vad inspirerade dig till att göra den här dokumentärfilmen?


Krister:

Att få uppleva oslipade diamanter få komma fram,

som tex. Paola i filmen.

I början var hon väldigt blyg av sig

och som ni sett i filmen så har hon

förändrats något enormt.

Jag vill också få fram nakenhetens naturlighet genom filmen.

Reportern:

Ja det framgår i filmen,

låt oss se ett klipp ur filmen där Paola matar dig och

Josefine med fågelfrön och sjunger,

“Det är ok att vara annorlunda”.







Tack för att du tog dig tid att läsa:-)





Prosa (Novell) av Cosmic Johanna
Läst 415 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2009-05-24 12:07



Bookmark and Share


  Sanna i badet VIP
En novell som drar i känslorna kring gränser. Lite som att hoppa och fall fritt. Men här vet man inte om fallskärmen finns där, förrän man "testat".
2009-05-30

  Johan Bergstjärna
Om det var shyssta mänskor i kollektivet så skulle jag kanske själv ha klätt av mej & dansat ... men kanske inte allra första gången jag träffade dom ... hmmm ... : )

Bra skrivet ... du skriver så det kittlar, & fick lite ont i mellangärdet ...

( kanske vi skulle anordna nakenuppläsningar & dans med poeterna! hihi ... kanske skulle vara festligt : )
2009-05-27

  Sladjana Zubcevic
Underbart skrivet!
2009-05-26

  lodjuret/seglare VIP
jag tycker mig kanske läsa mellan raderna här, emedan där är så stort mellanrum, eller så gör jag det inte, tycker alltså
2009-05-25

  livsdans
Ojojoj...spännande...läskigt....många olika känslor....och samhällets normer gör sig verkligen hörda i huvudet!
2009-05-25

  walborg
Manipulation, förförelse eller modern "konst"?
2009-05-25
  > Nästa text
< Föregående

Cosmic Johanna
Cosmic Johanna