Sorgen tar oss framåt likt en vildhäst utan
tyglar ömsint i en rasande fart över bäckar
och raviner
lekande lätt som fjunen från maskros
leende lekfullt trotsar den tyngdlagen
och tvärnitar innan den når klippornas
bråddjupa brant …

sorgen har tusende ansikten.

Dessa vi älskat och förlorat har
det bra
nu gäller det du och jag.

Vi två som ännu är kvar.

Att drunkna i varandras ögon
att kyssas med öppen mun
att våga leva, att våga ta
att ge sjufalt tillbaka …

Att tända ljus i varandras ögon för
att aldrig ta det tillbaka,
ty att genom ett endaste litet ord
släcka det för gott
- hör inte livet till.

Sorgen har tusende ansikten, den
tar oss vidare likt vildhästen utan
tyglar i en ömsint rasande fart ...