"Ungmön dansar i sommarkväll och trollen de trallar i skogen
bland trädor, stubb och vallar
Så ont som det varit om blåbär i år - det har jag i ryggen idag
men det finns mygg i överflöd
när du står utan stöd i en stad som är död
Min pappa har låst in mig i sin slåttermaskin
Lillebror lyssnar på låtar
Han exekverar i interna Kalle Sändare-skämt
Tung musik från en transistor gav mig ingen kompiskick
Varje ny bris ger dig hybris
Valentino går iväg innan natten flyr - till en vänare nymf och nya äventyr
Jorden snurrar mera nu än någonsin
Byta blöja, läsa gammal saga - Askungen får sin rike prins
Plikten kallar livet ut för kung och anarkist
Du har bränt ditt ljus i båda ändar - snart har du tänt det på mitten igen
Det miste sin lyster där allting blev glättigt och glatt,
en ängel som älskats till döds
Sofi som är så fri har flängt förbi så att det fladdrat till i ljusen
och ingenting har fastnat på mitt fotografi
Du har slutit dina ögonlocks kulisser
Vår tids sirener har förstått att du också dras till ljud som stör dig
bortom glimten i en hjärna på en akterseglad gudason
Där hoppar vågor på tå för att kyssa dig
En klocka slog två på den motsatta stranden
men när jag hör min stämma har den blivit alltför vis
Den som kommer ut är inte du - det är ett konstruerat jag
Han vet knappt ett barr om folk utanför den krets där han kallas geni
Albert, han fick stora A - Albert, han är för bra
En del får barn som går och undrar vad de lever för
för skiten sitter lika hårt under kläder som är nya,
blir en alltför kort affär mellan ditt behov och ditt begär
Talar fritt gör bara barn och dårar
om allting bara blir en förevändning för att älta politik
I livets dramatik finns ingen färdigskriven roll
men vad bryr jag mig längre om vad du vill vara som
När jag är död ska du önska mig tillbaka, men då får du tji
I ett hus som vetter mot musiken vill jag bo,
vagga fram längs vassar och holmar
längs lupiner och linnéa till ditt gistna sagoslott."