Hon bar färg glada sommarblommor i sitt lockiga hår
när hon smekte honom på kinden.
Han njöt och försökte ivrigt fånga känslan av synlig lycka igen.
Rädd skymtade han ut genom besvikelsen fönster.
Han kände ... Han kände starkt ...
Men sårbarhetens röst ekade i tomhet
för att han skulle finna mod att möta hennes
så lena kärleksfulla utsträckta hand ...
Han hade så ofta slagits med sin ändlösa längtan i en
dröm där stolthetens skepnad var lust ...
Där han naket rent bara vill vara vacker för henne ...
Vilset försvinner han bort i skuggan där han var trygg.
För att åter glömma
den konstnärliga kärleken ...

A.Leander