Vissa människor fylls
av en märklig vrede av
att påminnas om någons
meningslösa död

jag undrar så varför

blir deras egna så
märkvärdigt stora
bekymmer så nesligt
och smått
som att handla nya gardiner
och tapeter
och någon har mage att
under tiden gå bort
eller störs de enbart av
tanken på döden


Det var ju inte din kvinna
din mamma din dotter
och du var inte förövaren
så vad har väl du att göra
med det

ingenting, jag lovar dig
men måtte jag aldrig
få in en nolla som du
i mitt minst sagt oblodiga
händelselösa liv
för då får du allt passa dig
jävligt noga
när jag sätter upp
mina blommiga
bomullsgardiner.