Trä mig, som en hylsa

över gråblek höstdag

Låt det svala lindra

det som brinner inuti

Krama mig sedan

hjärta mot hjärta

låt glöden efter elden

evinnerligen bli.

Det är aldrig rätt

att brinna för hårt

att ögon ska stråla

som solar alltjämt

låt dem vilande blunda

med läkande gråt

se frammåt i stillhet

och lycka som vänt


Trä mig som en hylsa

och där jag darrande står

finns livet faktist kvar här

hos oss i många år.