oj! På lördag kunde jag inte logga in här så det blev inga anteckningar från dagen då jag jobbade för det mesta. Men jag var stolt över mig själv att jag orkade efter en lång jobbpass cykla hem dom där 17 - 18 km.

söndag - kunde jag logga in och skrev för både dagen men... jag förmodligen somnade innan jag hade sparat mina anteckningar! Så - kort om söndag : jag städade alla köksskåpen och slängde massa onödiga plastbusrkar i återvinningen. Vad hör man med alla dess udda burkar utan lock eller lockar utan burkar?

eftrr det blev det stranden! Det var varmt, blåsigt men helt fantastiskt somrigt och underbart! Vattnet var lite stormigt men ändå varmt så jag kunde har badat länge. På kvällen blev det akvarie städning och det var skönt att få det undan innan min Danmarksresan.

Måndag (151) var det själva redan till Danmark dag. Det blev många stop på vägen och det kändes väldigt bra med alla dessa korta bensträckare. I Jönköping åt vi på pizzahut och eftersom de råkade baka en fel pizza i storlek medium till oss så fick vi den gratis med oss. Det var tur det - för väl framme i Danmark var vi så kopiöst hu Githa att den dök mer än väl, även kall och flottig som den var.

i Malmö stannade vi på Saluhallen och åt glass. Ack va gott det var - igen.

I Köpenhamn hade vi en hotell precis bakom Centralstationen. Det var betydligt mycket  mer renare stadsdel än det var för 20 år sedan. Då var man rädd om man råkat svänga in där eftersom dem flesta som spatserade i det område var narkomaner, hallickar och prostituerade. Sexshoppen fans kvar och likaväl stripklubben men själva gatorna luktade varken urin eller kanyler på marken. Mycket har säkert ändrats sedan man satsat hårt på narkomanvård i Köpenhamn. Man kan tycka mycket om deras mer kontroversiella satsning för problemlösning med dessa skjutrum där narkomaner kan under kontrollerade former i lugn och ro använda sina medtagna narkotika - men just i gatubilden syns dom inte  längre. Dessutom har man kunnat hjälpa många från missbruket genom att vården har kommit närmare brukare och det är inte milslångt till att få hjälp för dom som de önskar. 

Så - det var min första dag på minisemester ... många tankar. Nöjd är jag!

Cyklat till jobbet -  ca 17 km. Kändes bra.
Jobbat.
Ösregn med åska! Trodde inte men - gud va skönt det var!

Idag var det Dominiques mammas födelsedag. Ville gratulera henne men tårarna började brinna under ögonlocken och jag klarade helt enkelt inte av att göra det. Det var deras sommartradition att hela familjen samlar på denna dagen för att träffas och fira mamma. Jag har oxå varit med där någon sommar och det var mycket trevligt med grillning och umgänge. Det har säkert varit jobbigt nu när Dominque inte var där, förmodligen var han inte där förra året heller för då var han redan väldigt sjuk.
Jag tror att det svåraste är den här "första året" utan honom, eftersom vi har benägenhet att tänka bak i tiden och sedan känna den tomrummen extra starkt när han inte är deltagande i våra liv längre. 
Det var så även för mig då jag åkte till Malmö, det var första tågresan efter att han hade gått bort och jag har en hel del minnen från tågstationen för oss tillsammans. Det var många gånger att jag faktiskt pratade med honom i telefon då jag väntade på tåget. En gång fick han hjälpa mig med mina tågbliljetter. Han fick gå in i min email för att leta fram ebiljetten och sedan skicka vidare den till mig.

Vilket fall som helst - jag har haft min lediga dag i ett annat håll. 
Jag har varit på en sightseeingsresa på Vaxholm och haft en helt underbar dag.
Dessutom blev det över 16000 steg - så det känns oxå bra.

Imorgon är det en ny dag igen, få se vad den har att erbjuda mig.

Jobbedag. Hade planerat lite fel där, trodde jag skulle ha ett pass från 09-22 plus natten och utifrån det hade jag då packat min väska samt resvägarna.
Vid frukostbordet fick jag sedan en påminnelse på mobilen som sa: "jobbar 09-21". Visst var jag jätte glad över den vändningen men då hade jag redan låtit sonen ta min cykel så det blev inte "cykla till jobbet motion" idag.
Annars har dagen rullat på smärtfritt - förutom då den eviga smärtan i kroppen och dessutom straffet att jag faktiskt hade käkat choklad igår.
Kvällen avslutade jag dessutom med en storrensning i mina kökslådor som jag var tvungen att tömma inför att en målarfirma ska komma och hämta mina köksluckort till lackering i morgon. Vi får se vilken färg jag ska välja.... har haft en mycket behaglig grön färg innan men får man ändå välja färg så kanske vore en helt annan färg göra susen i köket? Vitt blir det ALDRIG! och inte svart heller. Det lutar sig till grått just nu men som sagt - imorgon får jag se exemplarna och då tar jag beslutet allt eftersom.

Det var allt från idag!

Ledig idag, utan cykel så det blev 16 134 steg.
En fattig riddare uppäten och på kvällen blev det tonfiskpasta med skogschampinioner och purjolök.
Sovställe - obekväm eftersom jag inte kan sova i samma rum med dottern som vill ha dörren stängt. 
Hemmet är genom städat - typ det nödvändigaste. (damsugning och golmoppning)

Jobbat
Badat - med jobbet.
cyklat från jobbet.

klar.
Phuu

En ovanligt vanlig dag på jobbet. Dagen med sina upp och ner gånger. Allt är väl - typ.

Borta underbart men hemma bra oxå. 
Som sagt, en kort intensiv vistelse i Malmö - men oj vad jag behövde det!

Min vänninna där, det blir så mysigt... små äventyr ute på stan och sedan sitta i timmar och dricka kaffe, prata om livet, laga mat och sedan slockna i gästsängen. Det är annorlunda att sova över hos en vän än att bara gå över på en kopp kaffe och sedan åka hem igen.
Jag saknar den typen av umgänge. 
Men jag känner mig tacksam att jag ändå har det då och då.

Imorgon är det som vanligt igen. Jobbar två dygn på raken men sen är jag lite ledig igen.

Livet är faktiskt rätt bra ibland.

Det har verkligen varit en lyckad vistelse i Malmö. Igår hade jag sjukt mysig dag med sonen och sedan på kvällen fick jag träffa hans flickvän. Vi hade det super bra och jag bjöd mina kära på Lasagne - den vanliga köttvarianten.

Idag har jag träffat min bästis Ann-Sofi. Vi har besökt Saluhallen och ätit lite annorlunda pizzor där. Ja, alltså vi köpte två och delade dom i halvor och bytte så då blev det två olika sorter.
Vi har varit på Mölleplatsen - för jag skulle då visa till den barfota Malmöiten vart Mölleplats fanns för hon hade ju aldrig varit där. Sedan gick vi "vilse i skogen" det betydde att vi hade alltså en selfiefotografering under tallarna. Där fick jag dessutom årets första myggbetten - fyra myggor delat på två ben. Jaaa! och det gjorde ont!

Efter det var vi på en shoppingrunda, det blev lite fynder på rean och jag är mycket nöjd!

Till kvällsmåltid blev det vegetarisklasagne, som verkligen är super god!

Kan livet vara så himla bra? Ju, ibland lyser solen även i en kvisthög och då får man bara koncentrera sig att njuta.

Sitter på tåget på väg ner till Malmö. Bakom mig sitter något som är riktigt ofräscht förkyld. Han nu lyssnat på värsta snörvlande en hel timme, uppenbarligen har personen ifråga inte förstått att man bör snyta sig åtminstone ibland. Dessutom räcker det inte med förkylningen - för jag har nu under samma timmen provat göra allt för att inte märka av den unkla lukten som påminner om blandning illaluktande skor / baksmälla / storrökare. Men jag vet ej vilket är värst ljudet av indragen slem eller vetskapen att det bara är en kudde mellan mitt bakhuvud och den förkylldes ansikte. Japp! Han lutar sig frammåt och hållar panna på mitt säte, förmodligen för att lätta trycket i bihålorna. 
 Herre gud va jag gnäller! Förståss är jag glad att det är inte jag som är så förkylld. Samtidigt . så vet jag att om jag hade varit det så hade jag packat ner en massa näsdukar, antihistamin, nässpray och eucalyptuskarameller. Jag hade förmodligen doftat mera Vicks en fotsvätt.  Sicken pina att resa när man är så dålig. Håller på här att ladda upp någonslags empatimur så jag klarar av medpassagerarens krämpor två timmar till. Har jag tur så kanske hen inte åker hela vägen till Malmö?

Ja mera än så här blir det nog inte idag.
Nu uppdatering imorgon.

En dag på jobbet.
...

trött

och

sliten

Men imorgon  åker jag på minisemester! Malmö två nätter och tre dagar!

Yessssss

Ledig dag.
Rastlös.
Träffade min fina vän Ellinor med sina barn och vi åkte iväg till hennes segelbåt. 
Tanken var bara att lämna två sovsäckar och hämta en diseltank. Istället satt vi där länge. Barnen spelade sälskapsspel och jag tog en dopp i havet.
Det var så skönt att bara ligga på däcket och lyssna på svalornas kvitter och njuta av solens värmande strålar.

Det var en bra dag på jobbet.
11 639 steg.

Någon som åt 5 stycken levande babygrodor. (INTE JAG)

så lite "weird" dag har det varit !

En dags ledighet.

Vaknar att solen steker genom gardinerna och det är svårt att ligga kvar i sängen... (06:00)

Tillslut orkar jag inte vända och vrida mig längre. Går upp, badar, äter frukost och tittar på en dansk krimserieavsnitt. Wow.. klockan är 9 och solen ser lovande ut.
Packar mina strandväskor: Kylväska som innehåller ramslösa, honungsmelon och chiapudding. En cykelkorg där en kudde och filt får plats. En annan väska där jag har korsord, tuggumi, glasögon, nagelvårdskitt med två nagellack samt två olika böcker och mobiltelefon. Brassastol och en gummispänne att fästa på pakethållaren.

Åker iväg till stranden runt 10 tiden - fortfarande solsken, fram tills jag kommer till stranden. Där blåser det mycket men själva lufttemperaturen ligger runt 20 grader.
Känner mig mycket irriterad på alla nersmutsningen på stranden. Någon hade slagit ihjäl en snok och slängt den i en plastbunke. VAD är det för FEL på människor? VARFÖR måste dom skräpa ner och förstöra när dom är ute i naturen?
Sätter mig mycket bekvämt på min brassastol och bara njuter. Solen försvann strax efter att jag kom till stranden men - jag bryr mig inte!
Klockan 14 - då tog tålamodet slut. Solen hade inte visat sig många sekunder och nu var himlen helt disig. Väderappen påstår att det är klarblå himmel - så den kan man uppenbarligen inte lita på.

Inget att göra - hoppa på cykeln och åka hem. 


Sen rengade det  - en timma senare.

Dagens höjdpunkt: När sonen kom och hämtade mig från jobbet klockan 20:00.

förmodligen behöver jag minisemster NU!

Idag var det jobb igen. Jag hade ett stort motstånd till att lämna hemmet men när jag väl kom till jobbet och träffade dagens kollega blev jag bara jätte glad.
Allt har varit riktigt bra faktiskt.
få man ha kul på jobbet? Ju oavsett så har jag haft det.

Väder gudarna har inte kommit överens idag om det ska vara pissväder eller  finväder. Lite kyligt har det varit och åskan passerade med några snabba regnskurar. Inte ens så att man hann bli blöt - men slapp vattna blommorna på kvällen vilket i o försig var bra.

Ja, det var alles från idag.

Vaknade av mardrömmen. Tänkte :"den där drömmen var så otäckt att jag kommer alldrig glömma den."
MINNS ingenting om den nu, men jag minns känslan. Hjärtklappning och stelhet från helvete i hela kroppen för jag hade spännt mig som tusan i drömmen. Kom liksom inte riktigt igång på morgonen och jag som skulle dessutom till läkaren. Hann bada och jag fick i mig frukost men min vanliga vitamindos hade jag inte tid med. 
Allt gick bra hos läkaren och jag fick förnyat mina resepter samt uppkollat även blodtrycket vilket var - stabil. När jag kom tillbaks hem så var jag urtrött och hungrig.. Klockan var ju knappt 11 och jag hade ju bestämt med en vän att äta pizza, så jag tog och delade vitaminerna i dosetten och tog min vanliga dagsdos.
I Pizzerian var jag tvungen att ta en kopp kaffe till att börja med. Mitt huvud var så tjock av trötthet att jag hade svårt att hänga med i samtalsämnen. 
Pizzan var super god - men jag orkade bara äta halvan. När vi sedan kom hem till mig för lite balkonghäng med kaffekopp så blev jag fruktansvärt dålig i magen. Jag blev rädd att jag hade ätit något olämplig men förmodligen var det bara min dumma sjukdom som spelade spratt igen.
Inte har jag lyckats ta mig till stranden idag heller! Men -det gör inget... jag har vilat och haft det bra. 
O så ska det väl vara - när det är sommar!

Börjar bli en dålig vana att inte skriva när jag är ledig! Gaaah! Måste nog betyda att jag behöver vara mera ledig då!
Men det blev inte värst mycket gjort på min lediga dag. Vi delar på min cykel, sonen och jag, mest för att han vill inte ta bilen till jobbet när han jobbar så nära och det inte finns parkeringsplatser och från min sida... Jag tycker ju om att motionera. Så jag hämtar cykeln från hans jobb och sen skulle jag cykla till stranden, men de mulnar till förståss så jag blir "strandsatt" här hemma istället. Sedan hade jag ypperlig anledning att cykla igen - för jag skulle lämna cykeln åter till sonen. Men när jag nu ändå var i stans så bestämde jag gå på ett par möten för att tillfriskna och träffa lite vänner.
Det blev en trevlig kväll och känslan i helhet var att jag faktiskt hade gjort något på min lediga dag.
Härligt!

Eftersom gårdagen var en tuff pass i skogen så tänkte jag unna mig sovmorgon.
Jag tvinga mig stanna kvar i sängen fast jag vaknade säker runt 6 tiden. Jag hade ont i kroppen och svårt att hitta en skönställning. Tillslut efter att sonen farit till jobbet hoppade jag upp och tog mig ett bad. Efter det klev jag ner i sängen igen. Strax efter kl 8 ringde min kollega från jobbet och undrade var jag hade blivit av med.
Japp - jag har då läst fel på schemat, fattar inte hur det har blivit, förmodligen min önsketänkande att vara ledig två dagar.
Så snabbt som tusan in med grejerna i väskan och sen traska ner till Sjukhuset där jag, som tur, blev hämtat av kollegan.

Här på jobbet har allting gått bra och jag har gjort någora till trädgårdsjusteringar under dagen.

Ojssan! Jag glömde åter att skriva. Hade haft ett mycket spännande dag då jag gick vilse i skogen. Knäppa jag - säger jag bara! Allt började förståss med att jag skulle åka till stranden. Sist när jag gjorde det hade jag med mig sushi men denna gången tänkte jag ta med mig chikennuggets och en burger king finns lagom vid vägen om jag bara tar mig till stranden "bakvägen". Så då gjorde jag de, åkte först och köpte käk och sedan mot den där skogskanten där man ska ta rätt stig för att komma rätt. Jag tänkte på det fram tills jag kom dit där jag skulle svänga men istället så hade jag fått en sådan bra fart att jag cyklade framåt och in i skogen på en jätte fin och mysig väg. Självfallet fattade jag ¨på en gång att där hade jag inte cyklat innan men istället tänkte jag att - "wow, det här blev ju bra man kommer snart kapp till den där rätta stigen".
Ja, det gjorde man INTE! Efter att jag cyklat ca 1 km så fick jag se skymten av stranden, men det var helt fel. Inga klippor där och då bestämde jag mig att gena, för jag viste ju ungefär vart min favvoställe låg. Ja - att gena i skogen men en cykel är inte det lättaste! Det fanns förståss markerade "spår" så jag började med att följa en sådan. Sen kände jag att den gick för långt in i skogen och jag skulle komma från strandkanten för mycket så jag skulle "BARA"...
Lång historia lite kortare, stigarna blev smalare och smalare. Det låg massor med träd som gjorde att jag fick bära över dessa träd min cykel. Stenbumlor överallt och sedan en bergvägg som gjorde att antingen går jag bakåt ca 200 m (ingen kul för det var mycket svår terrang) eller att jag klättrar upp med min cykel på den däg bergen!
Jag gjorde det sista förståss eftersom jag är envis jävel och jag hittar alltid rätt.
Så uppe på berget tog jag en hel del bilder för det var otroligt vackert och ENSAMT. Så jag gick vidare. Efter en stund fick jag syn på en lite stuga - jippii, då måste det snart komma en bredare stig eller till och med väg. Nej-  så bra var det inte. Återigen fällda träd på min väg och det där lilla stugan va en övergiven koja som hade förvandlats till någonslags pundarkvarte. Jag hörde några röster och blev faktiskt lite skraj, smög så tyst man nu kan gå med släpande en cykel på en omöjlig skogstig. Efter ett tag såg jag en till stuga, den var i bättre skick och jag tänkte - nu då, nu måste det finnas en väg... men nej. Stuga nummer två var oxå övergiven och tydligen hade dom fått inbrott där i flera omgångar. Men - nu såg jag åtminstone min kära strand dit jag skulle från första början. Det var på andra sidan vatten men det var inte så långt kvar dit och nu hade ju stigen blivt lite bredare.
En hel timme vandrade jag där inne i skogen - kanske var det ca 2 km men som sagt det var svår terrang och mycket upps and downs samt träd som låg huller och buller på stigarna.
Det första jag gjorde när jag kom fram var ett dopp i sjön. Sen åt jag min picknick och efter det njöt jag av solsken.
Jag var ganska så mörbulltad när jag väl kom hem. Så det var väl ok att jag missade mina anteckningar! Idag blev det ju en bättre resume av det hela.

Alltså jag verkligen gillar jobba i trädgården. Idag tog jag tag i pilträdet utanför mitt jobb. Den var vildvuxen och grenarna hängde i vissa fall i marken även om den blev uppklippt förra året. Jag friserade den riktigt ordentligt. Det var jätte roligt fast efter dom första fem minuterna fick jag panik när jag insåg hur stort jobb jag hade påbörjat. Det är lite som när man börjar klippa någons hår och har klippt de första fem saxtagen och märker att personen i fråga har jävligt tjockt hår och det tar typ alldrig slut. Man kan ju inte ge upp utan bäst att göra det man kan. Men pilen blev riktigt snygg och vår trädgårdsmästare berömde mina talanger!

Annars då... jag som sagt jag har varit på jobbet och det händer det ena och det andra men det var hanterbart.
Jag har räknat mina steg idag - det blev över 11 500 steg som motsvarar 7, 4 km samt att jag cyklade hem från jobbet vilket var sammanlagt 17,29 km.

Jippii, jag känner att jag har äntligen kommit igång med mina motionsrundor.

Jag har lagt upp en Snobben quotes på Dominques FB sida, det står :

"Perhaps they are not stars in the sky, but rather openings where our loved ones shine down to let us know they are happy"

Kändes bara så rätt.

Saknar! 

Det har varit en ovanligt bra dag på jobbet. har i o försig jobbat i ett annat hus men trevligheterna med sommarjobbsfirandet gjorde vi alla gemensamt. Vi var på ett badstrand/camping och badade, fikade samt hade lite andra olika aktiviteter. På kvällen så cyklade jag hem och det kändes som ett seger. (15 km)

Men tyvärr så får jag åter inse hur kroppen min inte orkar så mycket.
Imorgon blir det en ny dag - och jag hoppas verkligen att det blir en bra dag!

Drömde om Dominique igen. Denna gången var han dödsdömd i sjukdomen men eftersom han skulle dö så hade man tagit bort alla slangar och påsar mm. Han var svag men egentligen inte alls sjuk. Han kom cyklandes till mig och sa att han ville vara med mig så mycket som möjligt. Jag bodde i en jätte stor och öppen lägenhet med två våningar. Det kom många människor hem till mig och Dominque underhöll dom även om han inte var fullt frisk. När kvällen kom ( i drömmen) så tog han taxi hem till sig själv där han skulle sova. Vaknade ur drömmen med leende på läpparna, det var en fin dröm som gav mig lugn.
Min lediga dag har jag spenderat först här hemma fram tills kl 13. Hade stora planer att ta mig direkt på morgonen till stranden men även om det var klarblå himmel och vacker solsken så dröjde värmen fram till eftermiddag. Trots att jag är ganska så varmbloodig så är 10 graders värme inte riktigt tillräckligt för strandhäng.
När jag sedan tog mig ut på eftermiddag så passerade jag förbi vår lilla by och där mitt i torget stod en liten "ge blod" bil. Jag klev in och frågade om dom var intresserad av att ha min AB+ blod som bara 5 % av befolkningen har. (och som bara kan ges till en annan AB+, som faktiskt kan ta emot alla andra blodgrupper). Dom informerade mig att även om inte själva blodet kan användas så kan plasman ges till vem som helst. Så då fyllde jag i alla papren som behövdes, gav lite blodprover och därmed gjorde mig till en blivande "blodgivare". Det känns faktiskt riktigt bra. Jag blev så tacksam då Dominque var väldigt sjuk och fick blodtransplantation annars hade han blött ihjäl sig då cancertumören bråkade någonstans inne i honom och orsakade inre blödningar. Det hände ett par gånger faktiskt. Så någonstans inom mig vill jag bidrag till att någon annan kanske kan få nytta av min blod eller plasma i framtiden.

Sedan har jag varit på min andra hemliga badplats. Jag älskar ju klippbad och även idag fick jag vara helt själv på stranden. Det var väldigt varmt och vattnet var svalkande skönt. 
Istället av att åka direkt hem tog jag en extra sväng på skogstigar med min cykel. Jag gillar att cykla i skogen även om det är lite läskigt att göra det alena.
Idag blir det nog sänghalmen tidigt... faktiskt alldeles strax.

Igår var jag för trött för att uppdatera min dagbok här.
Det blev en till intensiv dag på jobbet som slutade med en ytterligare ep-anfall som återigen yttryckte sig med små våldsamheter. Hur som helst var slutresultaten av dagen ändå mycket bra - men när jag väl kom hem var jag så trött att jag inte ens orkade gå ut på balkongen för att vattna blommorna.

Så det var min dag de!

Phuu. Jag har fått besöka närakuten i jobb ärande. Blev biten av en person som hade Ep-anfall. Det var en rejäl bett och jag är lite vimmelkantig fortfarande men mitt i allt detta är jag så mycket mera orolig för personen ifråga som orsakade den. 
När hen förstod vad hen hade gjort - fick hen sådan ångest som heter duga.
Märklig sjukdom de där epilepsi är!
Jag hoppas att jag mår ok imorgon så jag kan gå och avsluta min arbetspass som det var menad.

Annars idag, som sagt har jag varit på mitt jobb. Jag hade ganska så fina och intressanta samtal med min kollega då det fanns tid för det. Sedan när det var "kris" kunde vi samarbeta väldigt bra i det stora hela. 

I gårkväll ringde Dominques bror till mig och vi samtalde närmare två timmar. Jag fick berätta åter hela sjukdomsloppet och allt som han faktiskt inte hade en aning om. Det känns lite overkligt för tillfället. Dominique har inom dom 24 sista timmarna dykt upp i flera olika samtal med olika personer och ingen har något med den andra att göra. 
Känns som han vill säga något till mig...
Ok - känns som jag bara snurrar med mina ord i en karusell.
Är nog inte helt i form. 

- tills nästa gång!

Tänka sig att dom där pytte små sakerna i livet kan betyda så mycket?
Idag har jag umgåts med en vän som är så lik mig på många vis. Kanske är det för att även hon är skytte, som jag, som gör att jag känner att det är alltid en härlig äventyr när vi ses.
Vi har varit på en skogspromenad och då passade jag på att ta ett dopp i det blåsiga och kalla sjön som vi gick förbi. Det började åska, men själva regnet öste ner 6 km därifrån så vi slapp bli blöta - borträknad den där doppen förståss.
Sedan åkte vi iväg till Ikea där jag handlade ÄNTLIGEN en slags rullgardiner. Jag har ju bara planerat de nu dom senaste 7 åren - så nu var det dags.
När vi åkte därifrån så ville hon svänga in till ett båthamn där hon och hennes föredetta hade haft en båt tillsammans. Hon hade fått veta att någon hade köpt båten och skulle göra den i ordning - så det var det hon ville se. Båten var inte där men istället fick vi se och gå in i en omrenoverad flygplan som skulle bli en båt! 
Alltså -det var riktigt häftigt. som sagt det var en enorm makeover objekt men desto intressantare utseende mässigt men även innuti! Planet hade inga vingar kvar men man kunde faktiskt se att den hade varit en stor passagerarplan en gång i tiden. Det fanns minst tio små hyttar där och flera sällskapsrum i mitten. Det var så enormt stor för att vara en båt och mycket arbete kvarstod - men den hade absolut tagit form.
Det var så fantastiskt att få gå in - de var ju inga vi kände ens utan min vän bara skulle fråga om den där båten hon själv hade eget en  gång i tiden.
Ja, så ni förstår... min dag i dag har verkligen varit komplett! Härligt att få uppleva de här på min "sista semesterdag".

Så var det dax att åka hem. En veckas "semester" avklarat och jag har inte hunnit ens sakna mitt jobb. 
Idag hann jag klippa lite gräsmatta till - undrar hur jag klarar mig när jag inte har några trädgårdssyslor att jobba med? Kanske smyger jag till grannen och börjar klippa deras gräsmatta riktigt tidigit på morgonen. Hm - lär inte fungera så bra för då vaknar dom nog. Men förmodligen kan jag göra det på jobbet när jag blir riktigt sugen igen.

Annars mår jag väl hyffsat bra. Vemodigt att lämna mina föräldrar eftersom jag inte har några resor inplanerade. Samtidigt längtar jag jätte mycket för att kunna åka iväg och hälsa mina söner, vet ej när det skulle fungera med allas tider och scheman.
 
Lilla melankolifrön har fastnat på min frodiga mark, har inget mera att säga.

Nu har första halvåret gått sedan du lämnade jordalivet. Du finns i mina drömmar och i min vardag. Tomheten fyller jag fortfarande med tårar men jag släpper in lite ljus i min saknad. Jag är ledsen över att så många har mist dig, så många som aldrig lärde känna dig. Det borde blivit något storslaget av dig! För mig var du storslaget.
Varje dag som går förkortar tiden för vårt återträff. Jag borde säkert inte tänka så men jag saknar så mycket att träffa någon som förstår mig för den jag är.

Idag var det min mammas födesedag. Vi firade det enkelt. Min present till henne har varit allt det jag jobbat här på gården och jag hoppas att hon har uppskattat det. Det är inte enkelt att köpa något till någon som har möjgligehet att köpa allt det hon önskar sig. 
I dag har jag vänt en annan blomrabatt - och ärligt, hade jag vetat att det skulle vara så jobbigt så hade jag nog inte ens gett mig på den.
Det var en 20 cm tjock rotsystem under jorden som jag fick riva bort på en area 10 kvm. Dessutom fanns där en trästubb med långa rötter, fick gräva ner närmare 50 cm för att komma åt fanskapet - men nu är även den borta.
Imorgon handlar vi 5 stora säckar med jord och sedan sö vi massa sommarblommor på rabatten. hoppas att några stiger upp innan säsongen är slut.

Jag är överaskad vart jag har fått mina superkrafter ifrån?
Glad att jag kan! Hoppas på att kroppen inte tagit stryck för mycket bara.
-det visar sig...