|
|
Med en doft av förmultning
i tidig morgon går sekunderna vidare ostadgad familj omvärderar enstaka barn skyndar fryser motbjudande kall blåst långt ifrån medelålders lidelse överröstad av oduglig viktigpetter ljungen lyser pryder grå grindstolpe innanför står intelligent älskare plötsligt nickar Gudarna ångerfullt inleder en relation som motgift för att dölja den sanna maktlösheten aldrig att jag vill tillåta vita väggar ta ansvar för liv sankte Pär snälla ta inte emot nu… basilikan doftar ännu…
Fri vers
av
Miss Mod
Läst 466 gånger
och
applåderad av 31 personer
Publicerad 2009-10-12 21:24
|
|
|
stenen/ Yv Ericsson
Helt underbar dikt! Livet olika för de inblandade. Låt oss inte dö, nu, när så mycket händer..
2009-10-27
|
|
|
|
Roula O
berörande rader som du beskriver mycket bra...
2009-10-13
|
|
|
|
walborg
Vaken, medveten, älskande mitt i livet .. kan det vara bättre än så!
2009-10-13
|
|
|
|
Rosen
Anar en morgon, väckt i smärta, där vardagliga händelser o bilder försöker undgå mer underliggande faror, genom att sätta färg på det yttre...men där endast ditt inre kan väcka dofterna...
tack för denna!
2009-10-13
|
|
|
|
Bodil Sandberg
Som alltid skriver du spännande och tjusigt..det blir en massa olika tänkanden i detta..men främst går man in i det något oroliga huset och vill famna om de frusna barnen där men de viker undan och pilar iväg ..det finns en ångest här..och en skälvande svällande fara som mitt i epicentrum..så går mina tankar..ja kanske de gick helt galet men så känns det och jag tackar för fascinerande och gripande läsning
2009-10-13
|
|
|
|
Epione
Låter som en måndagmorgon och livet känns så tungt :)
Känner att denna text liksom tar tag i mig, jag ser bilder av familjer, olika dörrar som öppnas...jag bjuds in.
Lite ångest finns där men ändå hoppet i form av basilika,klockrent.
Väldigt bra text detta..
Tack
2009-10-13
|
|
|
|
Berit Robin Lagerholm
En mycket vackert alster. Tar tag och berör. Hastar fram och tränger in. Intensiv i sin enkelhet. Tyckte mycket om den här.
2009-10-12
|
|
|
|
etthjärtaäralltidrött
slutraderna i denna dikt sliter mig sönder, smärtan, doften, det vackra.
2009-10-12
|
|
|
Nästa text
Föregående
Miss Mod
|
