och det händer att jag smälter ibland, förlorar mig
för en kort sekund. vem är egentligen fienden
i ett krig där den enda soldaten är jag.

och jag letar ibland efter spåren, de efter oss,
ett enda motiv eller doft, till att du och jag någonsin
har funnits.

men jag antar att tiden sväljer och jag antar att tiden
har fler platser att besöka och de säger att glömma
är att upprepa, men jag tror att jag måste nu,



glömma, men aldrig mer upprepa.
för en gång för mycket har jag stått


länge


länge



med min panna lutad mot en sliten dörr, sedan du
gått och en gång för mycket har jag dött, för
att du måste leva.
och jag har inte vätskor nog kvar i min kropp
för att ge fler tårar i sorg till dig.
du är




vacker




vacker




och det händer att jag förlorar mig i
simpla drömmar om din skönhet ibland, men
jag kan inte dö igen, inte för en endaste gång.
jag måste förlora mig i mig

och det händer att jag lever ibland.