Många år innan vi fick högertrafik i även detta land. Jag är på hemväg från affären och har två tunga kassar på cykelstyret. För balansens skull håller jag god fart nedför den långsluttande landsvägen. På långt håll ser jag hur ett av grannbyns kvinnliga original strävar uppför samma långa sluttning. Det gives gott om original av båda könen i detta kluster av fem byar som klamrar sig fast på en av Jämtlands många långåsar skapade av inlandsisen.

Just detta exemplar av kvinnokön kommer allt närmare på höger sida och tittar envist ner på vägen. Måhända resonerar hon med ett eller annat småkryp som hon finner därstädes. Jag noterar förstrött hennes mödosamma vandring och återgår sedan till mina tankar på vad som hänt föregående dag i skolan. Jag var ganska van vid att få beröm men gårdagens lovord från en av lärarna värmer fortfarande mycket gott. På rasten efteråt hade jag förstås fått sota för det – jävla plugghäst! (Den rasten kom jag ovanligt lindrigt undan.) Jag pluggade inte mer än andra men jag var begåvad med såväl ovanligt gott minne som intresse för snart sagt alla ämnen. Och det bar långt.

Tanten närmar sig alltmer och jag saktar in ganska mycket och förbereder mig på att passera henne. Av någon outgrundlig anledning, möjligen pga. den av mig nu förmodade konversationen med småkryp, får hon för sig att hon går på fel sida. När det blott återstår några meter mellan oss börjar hon gå över till sin vänstra sida. Jag girar snabbt åt andra hållet och det gör hon med...

Krocken blev inte särskilt våldsam men tillräckligt för att hon skulle ramla omkull och tappa handväskan och jag kanade ut i diket medan matvaror flög ur kassarna…

Tanten var helt oskadd men blev ganska skärrad, hytte med käppen och hävde ur sig något om att jag var vårdslös – jag visste ju att felet var hennes men jag teg och lyckades till och med klämma fram några tårar eftersom jag hade fått några skrapsår. Då öppnade hon handväskan och gav mig en väl tummad karamell… Så hon kanske ändå insåg att hon hade orsakat incidenten. Sedan fortsatte vi åt var sitt håll.

Sens moral – tag sällan riktningsbeslut i sista minuten! Det kan straffa sig… Men snabb reaktionsförmåga är ofta av godo.