jag rakar bort hud
kanske sanning mest, polerar mitt ansikte
och går ut, bort från in, bort från mig
jag mötte en japanska på tvärgatan från oss

och jag önskade mig
för en stund
sneda ögon


kanske mest för att slippa se allt av verkligheten
inte enbart av ren avundsjuka
för hennes ofattbara skönhets skull
jag rakar bort ord i mitt vokabulär

som inte klär min mun
spottar galla, och vrider upp mina meningar
i spinn, jag måste skratta,


skratta






vad jag längtar
till inunder bryggan, vad jag längtar
fjorton år och elva dagar





tillbaka, morfar om du skulle dö
så valde du fel dag att göra det
fel flicka att lämna, och vad jag längtar
inunder bryggan





jag är det grå
när mascaran tvättats
det feta
i ett otvättat hår
är ärren
på en snittad arm
och en bön
i ett okristet land
jag är vattnet
i en onåbar oas
källan
när sina blir det enda
jag är drömmen
när du redan vaknat
och bryggan
som aldrig fanns